Gott Nytt År!

Nu är vi på plats för nyårsfirande i Clearwater Beach vid Tampas Bay på Floridas västra kust. Eftermiddag på stranden och sedan firande i svenskt sällskap. Soligt, men inte jättevarmt, strax under +20.

Önskar alla bloggföljare ett gott nytt år!

Semester!

Idag har vi verkligen haft semesterkänsla. Sol (och lite moln), +25 i luften, kanske +21 i vattnet. Soft dag med förmiddagskaffe i lugn och ro, sedan stranddate med en av mina kollegor som råkade befinna sig på samma ö som oss i världen. Fantastiskt trevligt att träffa andra svenskar och vänner idag också! Och skönt att bara hänga på en strand och inte göra så mycket mer än så.

Kristus under vatten
Bild från http://www.seadwellers.com/index.html

På eftermiddagen blev det en tur med båt ut till amerikas nordligaste korallrev för snorkling. Nu var det rätt vågigt (som tur var så klarade vi oss från sjösjuka, vilket andra drabbades av), så snorklingen kanske inte var någon enastående upplevelse. Lite fiskar såg vi och Björn lyckades även få syn på den Kristusstaty som står där och är en av de lokala sevärdheterna.

Och någon kanske minns att jag planerat att springa en halvmara här i Miami idag. Nu blev det inte så. Men det är INTE mitt fel. Loppet blev av någon anledning inställt härom veckan. Jag deppade rätt rejält då och tappade träningssugen lite. Men just idag känns det rätt bra att inte ha ägnat hela dagen åt uppladdning för att svettas och slita i två timmar för att sedan vara helt slut och förbi i ett halvt dygn. Det blev ju mer semester på detta viset. Jag hade visserligen verkligen velat se vilken tid jag hade haft, för så vältränad som jag är nu, 40 år gammal, har jag aldrig varit. Nåväl det kommer nya utmaningar i livet. Just nu så är det bara semester som gäller.

Låååånga bilfärder

Det är så himla tråkigt att åka bil här i södern. Mile efter mile med spikrak 4-6 filig väg till allra största delen omgiven av träd eller buskar. Landskapet är platt och utblickarna i princip obefintliga. Man maler på i  55-70 mph = 80-110 km/tim. E4 genom Småland framstår som under av omväxling och gemytlighet i jämförelse.

I onsdags avverkades Columbus - Orlando. Det tog 9 timmar inkl nödvändiga stopp. Vi såg några kor och lite fula hus. Annars mest skog och lite (väldigt lite) jordbruksmark (bomull och pekannötter). Idag har vi rest Orlando - Florida City (söder om Miami). Det tog först 4 timmar inkl kaffe och toastopp till Fort Lauderdale där vi hade date och sedan ytterligare 1½ timme runt Miami. Idag har vi dock sett lite mer: två vildsvin, några tranor och ganska många kor. Och jättemycket träskmarker. Och lite apelsinodlingar. Fast det blir ändå rätt fjärran på motorvägen med dess breda sidoområden. Det är helt enkelt väldigt enformigt och händelselöst på alla sätt.

Vi roar oss med böcker både som bok och ljudskiva, mobilspel och musik. Det går rätt bra, även för Björn, men visst tröttnar vi alla..... 

I morgon ska vi inte åka så mycket bil utan ägna oss åt sol och bad. Det blir bra det.

Träffa vänner

Idag har vi för första gången sedan vi lämnade Sverige för drygt 6 månader sedan träffat några personer som vi kände sedan tidigare (förutom mormor och farmor). För Björn var det faktiskt första svenskarna han pratade med över huvudtaget. Ett par av Håkans kollegor är här i Florida på semester, så vi passade på att tillbringa eftermiddagen med dem när vi hade vägarna förbi. Och det bästa är att vi ska fira nyår med en av mina kollegor. Det blir fint det!

Det är ju väldigt skönt att prata sitt eget språk och dessutom med några som känner i alla fall någon i familjen sedan tidigare och vet lite vilka vi är i Sverige. Det är verkligen något som vi alla i familjen saknar här, att ha en historia och bakgrund som fler än familjen känner till. Det tar ju trots allt några år att lära känna någon lite djupare.

Annars så hör vi mycket svenska här. Särskilt i Orlando var det fullt av svensktalande familjer. Vilket vi ju inte träffar till vardags. I Columbus har vi träffat en svensk tjej som är tillsammans med en av Håkans kursare och så har vi sett en tjej med tatuering på svenska.

Späckhuggare och delfiner

Här i Orlando finns minst 10 olika temaparker; Disneyworld, Universal Studios, Legoland..... Vi valde SeaWorld som vår park för dagen. Riktigt bra var det med de imponerande späckhuggarna, söta sjölejon, snabba hajar, rosa flamingos och keliga delfiner.

Men efter 6 timmar där så konstaterar man att en temapark räcker... I morgon förmiddag fortsätter vi söderut. Kanske är det ännu varmare och det kan bli ett bad i Atlanten igen, det var ju ett tag sedan nu, det var väl i augusti vi var i Savannah.

Ett sista äventyr

I morgon packar vi in oss i Volvon och drar på ett sista äventyr tillsammans här i USA. 6 timmar till Floridas nöjesparkseldorado Orlando, sedan ytterligare 4 timmar ned mot Miami och därefter 5 timmar till Floridas västra kust där nyår ska firas i Clearwaterbeach (vid Tampas bay). Sedan är det bara 7 timmar tillbaka till Columbus igen. USA är ett stort land och Florida en ganska stor delstat. Vi rapporterar på bloggen efter bästa förmåga beroende på tillgången till WiFi på hotell och caféer.

Vi hoppas på lite sol och värme såhär innan vi åker hem till vintern. Just nu åskar och blixtrar det ute och det har regnat en hel del både på julafton och juldagen. Men ganska varmt ändå. Och väldigt fuktigt.

Sydstatsjul

Juldagen. Det mesta är stängt och det råder nog en viss frid efter den intensiva förejulruschen. Dock misstänker jag att Walmart (typ ICA Maxi) har öppet, de har öppet dygnet runt i vanliga fall. Familjerna är samlade för att byta klappar och äta mat. Ungefär som i Sverige alltså. Vad är det då som skiljer?

Några iakttagelser:

• Vad man äter verkar variera mycket mer än under Thanksgiving, när det är obligatoriskt med kalkon. Det verkar som familjerna till stor del har egna traditioner (beroende på ursprung) vad som ska stå på bordet. Kyckling, kalkon, skinka, stek... Det mesta verkar passa. Men pajer, både som mat och efterrätt är vanligt på bordet.
• Eggnog säljs på tetrapack (dock utan sprit). Inte min favorit. Men varm äppeljuice med kanel är gott!
• Pepparkakorna är mindre kryddade, men täcks av ett tjockt lager glacyr.
• När man tar in granen och öppnar julklappar varierar mellan familjerna. Många här i söder tar in granen i samband med Thanksgiving i slutet av november, medan andra tar in granen någon dag innan jul eller på julafton. Julklappar kan öppnas på julafton, men det vanligaste att de öppnas på juldagens morgon eller förmiddag. Paketen ligger i strumporna på spiskransen och under granen. Men det är sällan tomten har tid att närvara, han har hastat vidare.
• Däremot har tomten tid att sitta i shoppinggalleriorna för familjefotografering. Familjefoton är nämligen väldigt viktiga, och kan man dessutom få med själva jultomten i familjefotot så är lyckan total. Långa köer och många dollar för detta.
• Tomtenissarna är "Christmas Elfes", dvs alver med spetsiga öron. Är inte de egna öronen spetsiga nog köper man tomteluva med alvöron på sidan.
• Tennsoldater är en vanlig juldekoration. Har inte riktigt förstått vad soldater har med julen att göra.....
• Julstjärnor är den stora julblomman. Men till skillnad från i Sverige så håller man sig faktiskt mest till den djupt julröda. Inte särskilt mycket rosa och vitt, och faktiskt mindre glitterspray än i Sverige.
• På belysning/husdekorations sidan så är det faktiskt inte så väldigt vanligt här i södern, det verkar som det är vanligare att klä in huset i lampor längre norrut. Men en trend är att ha uppblåsbara figurer (tex en gigantisk snögubbe) i trädgården.
• Tröjor, strumpor och slipsar med julmotiv används under hela december, inte bara på julhelgen. Några av våra vänner har varit på "Ugly xmas jumper party", och ja, de har fått se riktigt knasiga kreationer.

Under palmen....

...fanns förstås en del bokpaket. Men också en klocka till Björn, en fin kniv till Håkan och lite härlig hudkräm till mig. Nu står den manliga 2/3 av familjen och lagar köttbullar. Jag läser vidare i julklappshögen. Himla lugn och skön jul det här.

God Jul!

Ja, nu ligger paketen där under palmen. Inte så många. Men väl utvalda och inslagna. Palmen är dekorerad med vad vi kunde uppbringa här hemma: en dekorerad kotte och ett hjärta som Björn gjort i skolan, en löpmedalj och en girlang med hjärtan som jag snodde ihop i all hast.

I kylen finns julmust och sill från IKEA, julskinka och köttfärs till köttbullar. Glögg, chokladkola och pepparkakor i skafferiet.

Hemmet är någorlunda städat. Ikväll blir det sällskapsspel och musik efter hemlagadepizzan som väntar i ugnen. Alla är friska och harmoniska i sinnet.

I morgon kväll kommer våra tyska vänner över på middag.

Det blir en God Jul för oss, även om den blir annorlunda än vad vi är vana vid.

Vi önskar alla våra bloggföljare runt om i världen en riktigt God Jul!

Många kramar till er, kända som okända.

Boktips

På Böcker emellan finns lite tips på populära barnböcker på engelska. Länk här.

Är man någonsin ledig i US Army?

Håkan har skrivit ett inlägg på sin blogg om hur det är att vara anställd inom US Army apropå den stundande helgen. Länk här.

Som tur är omfattas vi inte riktigt av det, utan Håkan är fri och ledig i två veckor nu. Men vi måste rapportera när åker längre bort än 100 miles. Vi har t ex lämnat vår bokningslista på hotell i Florida och kommer att SMSa när vi lämnar hemmet, kommer fram till destinationen, åker hemåt och slutligen kommer hem.

Avslut och avsked

Vi har kommit in i någon slags avslutsfas här, även om lite tid återstår. Det är mindre än två veckor kvar för Björn och mig, och ytterligare 5 veckor för Håkan. Igår var det alltså avsked på Björns skola. Idag har jag varit på ett sista yogapass och sagt hejdå till yogaläraren som jag svettats tillsammans med minst en gång i veckan sedan augusti. Det har blivit en del av min vardag här. Vi håller som bäst på att sälja Jeepen eftersom vi nu bara behöver en bil. Jag går och funderar på vad som ska packas i våra resväskor och vad vi inte behöver förrän de lådor vi skickar kommer fram i mars.
Det är förstås jobbigt och inte särskilt roligt något av det. Man vill inte gå igenom det, men vet att det är bättre att säga hejdå på ett bra sätt än att undvika det och bara smita. Och samtidigt så längtar vi ju hem och vill tillbaka till vänner och den svenska verkligheten. Som tur är så kan man ju hålla kontakten med många via internet, så en del av världen här tar vi med oss.

Men det har varit en bra dag med några klappinköp och så Bilbo på bio för hela familjen. Julen står för dörren, och även om det kommer att vara en annorlunda jul på de flesta sätt, så blir det mysigt ändå. Och vi ska till Florida för en veckas semester, så det finns fortfarande saker att se fram emot här också.

Sista skoldagen!

Björn med sina kompisar Ethon och Payton, redo för jullov.

Idag var det terminsavslutning för både Håkan och Björn. Och för Björn så var det ju sista dagen i amerikansk skola för denna gång. Vem vet, kanske blir det amerikansk skola igen någon gång i framtiden?

Det har verkligen gått över förväntan väl för Björn. Han har anpassat sig snabbt till det amerikanska systemet, fångat upp språket och blivit en del av klassen. Han kommer att vara saknad i vår, av både klasskompisar och lärare. Under andra halvan av terminen kom han verkligen igång med att prata. Till och med så mycket att de fick flytta runt honom i klassrummet... Och han fick faktiskt en officiell varning en gång. Vilket jag var glad över :-)

Det är faktiskt så att Björn ibland haft svårt att hitta de svenska orden när han ska berätta om vad som hänt i skolan och man funderar ju på hur länge det skulle dröja innan engelskan var första språket....

Läsningen har jag skrivit en hel del om, men han har också blivit en hel del skrivning. Det är kul att jämföra vad han skrev i början av terminen och nu sista veckorna. Det har verkligen hänt en hel del med språket på dessa 18 veckor i skolan. Nedan en bild på en uppsats om Fredrick Douglas, en av ledargestalterna bakom avskaffandet av slaveriet.

Nu är det bara hoppas att vi kan lyckas upprätthålla engelskan och att Björn kan hålla kontakten med några av vännerna här. Det är ju tur att det finns Skype, e-post och Facebook.

Det känns alltid tungt att säga hejdå till vänner, så det var en dag med blandade känslor. Skönt att skolan är slut, men sorgligt att skiljas från vännerna. Men det blir förstås väldigt roligt att komma tillbaka till svenska klassen och vännerna där......

En oväntad stund

Idag är Björn bjuden på middag av fröken eftersom han uppnått 50 "reading points" (läs om det här). Vi föräldrar var välkomna att vara med, vilket Björn först sa OK till, men sedan ändrade sig om i sista stund. Varpå jag, som var förberedd på en bit mat fick finna på annat att göra en timme. Slank in på Starbucks brevid. Och det var ju en lyckträff. Istället för en stojig midag med kyckling och pommes blev det en god cappucino och panini på en i stort tom lokal. Jazzig musik i högtalarna och tom en fin julgran. Lite julfrid infann sig plötsligt i sinnet. Tur sonen är självständig!

Många Thank You!

Björn kom hem med en tjock bunt med teckningar och brev från klassen. Mycket tacksamhet och glädje utryckdes! Och förstås att de kommer att sakna Björn. Blir lite rörd av deras ansträngningar...

Om Sverige för klassen

Idag har jag varit ett par timmar i Björns klass och berättat om Sverige för dem. Riktigt roligt eftersom de är så frågvisa och kommer med en massa kloka frågor, som inte alltid är så lätt att svara på. Finns det svensk kultur i USA? Vad är amerikanskt i Sverige? Vad skiljer sig mellan amerikansk och svensk skola? Vad äter ni i skolan? Har alla bil i Sverige? Hur firar ni jul? Hur mycket kan det snöa? Vad är det för någonting på taket (bild på hus med snöräcke)? Hur bygger man snögrottor? Har skolan någonsin varit inställd på grund av vädret? Kan man bada i Stockholm? Vad är den största fisk du fångat? Har ni lika mycket teknik som vi har i USA? Har ni smartboards och datorer i skolan? Vad kommer du att sakna från USA?

Förutom att berätta om Sverige och svara på deras frågor så bjöd vi på svenska Annas pepparkakor och läste Viktor Rydbergs "Tomten" översatt till engelska. Det blev ett uppskattat besök tror jag.

Läsa sig till vinst

På Böcker emellan finns ett inlägg om Björns läsning. Länk här.

Terminens favorit till vänster.

Rätten att bära vapen

Med anledning av förra veckans ohyggligt sorgliga och skrämmande vansinnesdåd, ett inlägg om den amerikanska vapenpolitiken.

"A well regulated militia being necessary to the security of a free state, the right of the people to keep and bear arms shall not be infringed." (Andra tillägget till Konstitutionen, antaget 1791). Detta innebär att det är förbjudet att inskränka delstaternas miliser och folkets rätt att äga och bära vapen. Det fanns troligen skäl till detta under bildandet av USA. Man hade legat i strid med brittiska armén. Man stred med indianer. Många levde spridda i mer eller mindre vildmark. Det fanns rövare och banditer. Man hade inte så utvecklat polisväsende och var tvungen att förlita sig på självförsvar. Sedan dess har ju, tack och lov, en del ändrats till det bättre, medans annat förändrats till det sämre (t ex finns numera mycket kraftfullare vapen än musköter). Men lagstiftningen är den samma.

Och detta, det andra tillägget till konstitutionen, ses som en av de mest grundläggande rättigheterna i nationen. För oss icke amerikaner är det oerhört svårt att förstå när vi återigen ser konsekvenserna av detta rullas upp på nyheterna. Men för många amerikaner är rätten att bära vapen lika självklar som yttrandefriheten, att ha skor eller köra bil. Det är något man lever med. Det finns de som har flera pistoler utplacerade i hemmet. Upptejpat under soffbordet. I kökslådan. Vid sängen. Om man söker licens för det kan man bära vapen (dolt) ute på stan i de flesta delstater. Det finns en mängd tidskrifter inriktade på vapen, tror jag räknade till ett 20-tal olika (plus minst lika många om jakt) på bokhandeln. Det är helt enkelt en del av den amerikanska kulturen, djupt rotad i nationens 200-åriga historia.

Lite fakta (siffror hämtade från CNN):
USAs befolkning uppgår till ca 315 miljoner.
Det finns omkring 270 miljoner skjutvapen i civila händer, man räknar med att det finns 88 vapen per 100 invånare. 
Varje år mördas drygt 10 000 människor med skjutvapen.
Räknar man in skador, självmord och olycksfall är det betydligt fler, upp till 100 000 dör eller skadas varje år till följd av skott.

Det är oerhört höga siffror. Skrämmande höga. En befolkningssiffra motsvarande en liten stad som försvinner varje år och det finns skjutvapen så att det räcker till alla över 15 år. De flesta av de mord som sker får bara en liten radnotis i den lokala tidningen, det är vardagsbrott. Endast enstaka fall och större händelser kommer upp på de nationella löpen. USA har den i särklass högsta vapentätheten i världen och troligen den högsta andelen mord med skjutvapen.

Och vad är då reaktionerna efter den senaste skolskjutningen?
Naturligtvis är det chock och sorg. Det flaggas på halv stång överallt. Det dominerar nyhetsflödet totalt. Man ser och hör "Ännu en anledning att undervisa barnen hemma", "Förbättra övervakningen i skolorna" och "Förbättra psykvården". Som tur är det även många som säger "Nu är det verkligen dags att stryka andra tillägget till Konstitutionen".

Vi får verkligen hoppas att det kan drivas igenom en strängare kontroll av vilka som får köpa och inneha vapen, vilka slags vapen som får innehas av privatpersoner samt hur de ska förvaras. Nu känns det faktiskt som en verklig debatt kommit igång och att det kanske kan komma till stånd en förändring. Men det är en lång väg dit och det finns ett kompakt motstånd mot begränsningar i vapenägandet, även om vissa av nyckelpersonerna faktiskt verkar vackla i sitt propagerande. Det krävs 2/3 majoriet i både senat och representanthus för att ändra Konstitutionen. Dessutom krävs följdändringar i alla delstaternas lagar. Sedan ska lagarna tillämpas också..... Som sagt, en lång väg återstår innan utvecklingen vänder och antalet döda och skadade av skjutvapen går ned.

Det är bara så oerhört tragiskt att det krävdes ytterligare 26 liv innan debatten kom igång på allvar.

Tecken på att det var länge sedan den Nya Världen var ny

En sak som åter och återigen slår oss är hur efter USA ligger i utvecklingen. Låt vara att vi bor i USAs kanske mindre utvecklade del (en av mina europeiska vänner drog parallellen till det forna Östtyskland, och det ligger något i det). Men ändå. Med tanke på att så många Nobelpris går till USA och att mycket teknisk utveckling sker i USA så är det ett förvånansvärt förlegat samhälle. Några saker har jag skrivit om i tidigare inlägg, men här kommer en liten samling av exempel:

• Konstituitonen (grundlagen) var väldigt framstående när den skrevs på 1700-talet och antogs 1787, men sedan dess så har få saker i den ändrats. Ja, faktiskt så ändras ingenting i denna utan det skrivs tillägg. Hitills har det endast antagits 27 tillägg till konstitutionen (för antagande krävs 2/3 i både senaten och representanthuset).   
• Man har rätt att bära vapen, och för många är det t.o.m en av de mest grundläggande rättigheterna. Det var länge sedan vi ens hade rätt att bära kniv i Sverige.
• Att betala med check är lika vanligt som att betala med kort. Checkarna försvann väl i Sverige någon gång på 1980-talet. 
• Man har vita tubsockor. Och inte bara när man tränar. Håkan måste ha det på arméfysen, men avstår i övrigt...
• Att vara hemmafru är naturligt. Om en man skulle vara hemma med barnen ses det däremot som väldigt suspekt.
• Man använder titlar hela tiden: Mr, Mrs, Miss, Sir, Mam. Hm, det var väl 60-tal när det försvann i Sverige?
• Undervisningspedagogiken har vi skrivit en del om, både på Håkans blogg och denna. Mycket av de som de gör i skolan har vi i Sverige lämnat efter oss för länge sedan.  
• Både i det stora och det lilla så är medvetandet om miljön skrämmande litet. Få gör ens de mest grundläggande sakerna för att spara på världens begränsade resurser.
• För de som jobbar med fysiska yrken är arbetarskyddet minst sagt dåligt. Till exempel så har de som kör lövblåsar och gräsklippare nästan aldrig hörselskydd.  
• Trafiksäkerheten är dålig på många sätt. Om man tittar på detaljerna i utformningen av räcken, vägkorsningar etc så ser man oändliga möjligheter att förbättra säkerheten. Och vid vägarbeten så ser man ändå mer. Skyddet för dem som jobbar i vägmiljön är extremt lågt, hänger samman med punkten ovan.

Listan kan göras längre, men vi stannar vid dessa 10 punkter denna gång. Det som är lite skrämmande är att de själva anser sig vara kronan på verket och den ledande nationen i världen, vilket de förvisso är på en del områden. Men inte alla.....

Morning Broadcast

Björn har fått chansen att vara med i Blanchard Morning Broadcast, dvs morgon-TVn på skolan. Normalt sett så är det elverna i 4an och 5an som sköter det, men Björn fick chansen trots att han bara är en 3a. Det innebär lite tidigare mornar, han måste vara på skolan 7.30 för en stunds repetitioner innan inspelning och uppspelning på alla smartboards i klassrummen kl 8.00. Björn sköter kameran eller regisserar och tycker framförallt att kameraarbetet är kul.


Förberedelser för fredagens morgonsändning.

 

Björn är beredd att sända ut.



Christmas show

Igår, på luciadagen var det lämpligt nog den årliga julshowen på skolan. Det var 5-orna och 3-orna som framförde den. De har övat på musiklektionerna sedan i september, så det var en väl inövad historia som de presenterade.

Handlingen utspelade sig hos jultomten, där "the elfs" (tomtenissarna i amerikansk tappning) höll på att förbereda julklapparna. Bland annat skulle de skriva färdigt några sagor. Plötsligt stiger "stora stygga vargen" in och klagar på att han alltid får vara "the bad guy". De tre små grisarna har också tröttnat på att hela tiden bygga nya hus och har istället satsat på inredning. Rödluvan var också med....

Tyvärr hade de tekniska problem med mickarna, så det var lite svårt att höra repliker och sång. Men treornas dans framträdde väl. Killarna i Björns klass och en till klass stod för bejublad dans till vargens rapp-sång (bästa numret!).

Björn är med på scenen...

Ingen lucia

Nej, Luciadagen fick vara utan Lucia. Vi är inte så lussiga i familjen, så ingen gick upp och kokade kaffe och tog fram saffransbullar.... Att Håkan gav sig av kl 05.05 och Björn var på skolan kl 07.30 bidrog också till att det inte var aktuellt med frukost på sängen. Har dock hört lite lucia via Sveriges Radio och YouTube. Och så har vi ätit några svenska pepparkakor.

Nu ikväll så har vi varit på skolans julshow, men det får jag skriva om i morgon. Nu är det tack och godnatt!

The Hobbit

Björn har läst denna, och jag håller på som bäst. Läs mer om boken på Böcker emellan. Och där har man fortfarande chansen att vinna två fantasy böcker. Direktlänk till utlottningen här.

Va Katten?

Minns ni att jag berättade i somras att vår katt som vi lämnade hos min mor inte trivdes där (hans mor gick omkring och morrade och blängde på stackarn)? Efter två dagar gav han sig av och har inte synts till sedan dess.

Idag fick jag ett telefonsamtal från min mor. Nu har det dykt upp en svart, långhårig katt hos brorsan, ca 2 km från min mor. VÄLDIGT lik vår katt, men hälften så tung. Beter sig som vår katt. Brorsans egen katt har precis gått till de sälla jaktmarkerna, och plötsligt har de nu en ny katt. Mycket märkligt på många sätt. Är det vår katt så blir förstås Björn väldigt lycklig över att återfå sin katt (och kusinerna ledsna över att inte få behålla den). Är det inte vår katt så blir vi ledsna över att Sotis är borta (men kusinerna kan kanske behålla den nya katten och blir glada).

Helt säkra på vad det är för katt blir vi väl inte förrän vi är hemma igen, om inte någon lyckas se om det är någon märkning i örat och får reda på ägaren genom det....  

Väderomslag

Efter några varma sköna veckor så har det plötsligt slagit om och är kallt, grått och blåsigt. Det hände i måndags eftermiddag då det kom en riktigt skyfall. Igår morse var det kallt i vinden och det tycks nu hålla i sig. Bara runt +5 på morgonen och det kommer nog inte upp till +15 idag, om det inte klarnar upp det vill säga.

Det är väldigt häftiga omslag här, det har vi upplevt flera gånger under hösten. Från +25 ena dagen till +5 nästa, det kan droppa 10 grader på några timmar. Det gäller att hänga med med klädvalet..... Och att ställa om från kyla till värme i lägenheten. Av någon anledning så sker det inte automatiskt. Man kan tycka att om man valt en temperatur så skulle anläggningen hålla den oavsett om det behövs tillskott på kyla eller värme. Alltså var det lite kallt när vi vaknade i morse eftersom vi haft kylan på ett tag. Dags att peta över reglaget på värme.

Och kanske får man lite mer julkänsla när man måste ta på sig en skön tröja?

Kinesiskt-Amerikanskt

Jag har med denna bok lärt mig lite mer om den kinesisk-amerikanska kulturen. Länk här.

Nobeldagen

Av Nobelfestligheterna märker man i princip ingenting i mediarapporteringen. Detta trots att de flesta priserna går till pristagare som forskar här i USA. Men när pristagarna offentliggjordes så skrevs det om några av dem i alla fall. Litteraturpriset till Kina som varit så omdebatterat i Sverige har jag inte sett någonting alls om. Det enda som uppmärksammats är att EU mottagit Fredspriset i Oslo. Och vi har inte intagit någon Nobelmiddag här hemma. Det blev spenatsoppa och pannkaka idag. Men en dag kanske det också hamnar på menyn i Blå hallen?

Utlottning av fantasyböcker

På Böcker emellan (bokbloggen som jag gästar på ibland) pågår just nu utlottning av 2 st fantasyböcker i serien Ekens dotter av Annah Nozlin. Läs om böckerna och författaren samt  delta i utlottningen här.

Passar förstås bra eftersom Björn håller på att utforska fantasyvärlden som bäst. Han har precis börjat på boken Elliot and the Goblin War. Och väntar ivrigt på att Bilbo ska ha premiär nästa helg.

Längre och längre

Sonen har satsat på snabbhet vad gäller löpningen. Jag satsar mer på uthållighet. Det var ju väldigt svårt att springa ute här under sommaren, alldeledes för varmt och fuktigt för en nyanländ nordbo. Det blev många pass på gymet istället, men på löparbandet var det max 30 minuter som jag mentalt fixade, trots att det finns TV att kolla på. Om ni har missat den, så finns det en post från löpbandet här.

Men sedan september så är det utmärkt löparväder och rundorna blir längre och längre vartefter uthålligheten byggs upp. På söndagarna springer jag oftast med Columbus Road Runners, löparklubben som även Björn tränar med. Jag springer med ett litet gäng som har ett halvmarathon i sikte första helgen i januari. Synd att jag missar just det loppet (vi åker hem 2 dagar innan), men jag har hittat en halvmara i Miami veckan innan istället. Bra ursäkt att åka till Florida!

Söndagspassen ökas på med ca 1 mile per vecka och nu börjar vi närma oss måldistansen (21,1 km). Idag var det 11 miles (17,7 km) som var målsättningen, och ja, det gick ju bra att springa hela vägen. Skönt att ha lite sällskap på dessa långa pass, det tog strax under 2 timmar i det tempot vi körde idag. Jag hoppas att jag får hålla mig frisk nu så att jag verkligen kan springa halvmaran.

Det är ju en stor förmån med att vara "lyxhustru" att jag har tid att träna. Oftast blir det någon typ av aktivitet per dag. Jag varvar yoga, löpning, styrketräning och promenader i en mix som kroppen gillar. Jag brukar se till att det är en variation i intensitet. Men tro nu inte att yogapassen är softa! Jag är lika svettig efter dem som efter ett löppass. Men de ger bra smidighet och styrketräning på ett sätt som passar löpningen aldeledes utmärkt. Kan verkligen rekommenderas!

Efter dagens långpass är jag rejält hungrig! Åt en banan direkt efter löpningen, sedan lite pizza och ananas när jag kom hem. Och eftersom middagen ser ut att dröja så blev det en äggmacka och ett stort glas mjölk. Men jag är fortfarande hungrig.....

Vacker kvällshimmel utanför lägenheten....

Snabbare och snabbare

Startskott med kanon!

Björn har sprungit tre 1 mile (1,6 km) lopp under hösten och det har gått snabbare för var gång. Idag var det Reindeer Run i centrala Columbus och han lyckades precis komma under 7 minuter (tidigare tider 8.06 och 7.51). Placering 24 av totalt 261 i pojkar åk 3-5 (dvs 8-11 år). Alla är glada och stolta!

Bilder från arrangören: Columbus Regional Healthcarre System 

Starten har gått och det är full fart från början i täten.

Tomten anlände av någon anledning med helikopter. Var är renarna??

"Snö" i målfållan 

Vänner

Igår hade vi en av de oregelbundet återkommande träffarna mellan oss internationella fruar. Vi är ett gäng från Europa och Sydamerika som träffas för kaffe, lunch och surr någon gång i veckan eller så. Med några av dem blir det en löptur eller ett yogapass också. Igår var det knytislunch hemma hos en av oss och julklappsbyten (vi hade lottat varsin mottagare och bestämt ett gemensamt belopp). Det var böcker och choklad i de flesta paket.... Fast Karl fick Lego istället.

Jag hade med mig apelsiner och nejlikor för lite julpyssel. Något som alla europeer var bekanta med, men för sydamerikanerna var det nytt. Lite juldoft spred sig i lägenheten tillsammans med skratten. Vänner måste man ju ha, oavsett var man befinner sig och hur länge.

  

Snabbtåg

“Imagine whisking through towns at speeds over 100 miles an hour*, walking only a few steps to public transportation, and ending up just blocks from your destination. Imagine what a great project that would be to rebuild America.” – President Obama, April 16, 2009
*) 100 mph = 160 km/tim

Visionen för höghastighetståg inom USA. Källa www.fra.dot.gov

Obama har alltså en vison sedan några år tillbaka att bygga ett nät för höghastighetståg. Federal Railroad Administration (FRA) har arbetat fram en strategisk plan och program för detta. Målsättningen är att ge 80% av amerikanerna tillgång till höghastighetståg. Kongressen har också avsatts totalt $10,1 miljarder hittills för ändamålet. Utöver de nationella bidragen till detta måste förstås delstaterna skjuta till medel. Nu är 50 olika projekt i 19 delstater färdigställa, under byggande eller beräknas starta under 2012.

Programmet består av tre delar:

1. Bygga nya höghastighetskorridorer som förlänger och avsevärt förbättrar passagerar transporterna i de geografiska regionerna.
2. Uppgradera de befintliga intercity korridorerna för att förbättra tillförlitligheten, hastigheten och antalet avgångar.
3. Göra en grundplan för ett framtida höghastighetsnät genom korridorer och statliga planeringssteg.

Den fysiska del som kommit längst i planeringen är Northeast Corridor (NEC) som omfattar storstadsområdena Washington DC, Philadelphia, New York och Boston.

Större delen av järnvägsinvesteringarna som planeras nu görs i nyckelkorridorerna och man fokuserar på de åtgärder som ger störst samhällsnytta. Strategiska investeringar har hittills gjorts i 5 megaregioner: Seattle-Portland, San Francisco-Los Angeles, Charlotte-Raleigh-DC, Midwest hub, and Northeast Corridor. Inom dessa områden bor 65% av USAs befolkning och det är där den största befolkningstillväxten sker. Dessa regioner omfattar 32 stater + District of Colombia (Washington DC).




De delar som ingår i det först prioriterade delarna
(ursäkta den suddiga bilden, men jag tror ni fattar de fem regionerna).
Källa: www.fra.dot.gov

Man har en marknadsinrikad strategi för nätet som innebär:

1. Huvudlinjer med regelbunden trafik med 125-250+ mph (200-400+ km/tim) i de mest tätbefolkade regionerna. 
2. Regional trafik med 90-125 mph (150-200 km/tim) mellan mellanstora och stora städer.
3. Anslutande trafik med upp till 90 mph (150 km/tim). Detta nät utgör en grund för framtida utveckling.



Uppbyggnaden av jänvägsnätet. Från www.fra.dot.gov




Potentialen för ökning av järnvägstrafiken är enorm, idag sker ungefär hälften av de längre resorna med bil och andra hälften med flyg. Tåg finns knappt med i statistiken efter 1960-talet (under andra världskriget var stod tågresorna för över hälften av de längre resorna, flyget var ju knappt etablerat och bilismen stampade under några år).  Men det krävs förstås stora investeringar. Istället för årliga investeringar på under 2 miljarder dollar i järnvägsnätet från statligt håll krävs nu mångdubbla belopp. Vi får se hur Obama klarar av att driva frågan vidare i den rådande ekonomiska krisen. Det är bara att hoppas att det går framåt. Men frågan är vad som krävs för att lära amerikanerna att återigen åka tåg?

Jag skrev ett inlägg om godstrafik häromdagen: http://brostromusa.blogspot.se/2012/12/godset-rullar.html
Den som vill läsa mer om höghastighetsplanerna får botanisera runt på http://www.fra.dot.gov/Page/P0060

Kyrkogårdar

Lite tråkigt ämne kanske, men något som jag som landskapsarkitekt reflekterat över.

Kyrkogårdarna ser så annorlunda ut här! I Sverige är det själfulla platser, utvalda och utformade med omsorg. De avgränsas av häckar eller smidesstaket. Omges av träd. De delas ofta in i små rum av häckar och träd. Gravstenarna är ofta individuella och omgärdas ofta av en liten blomsterplantering. Det är personliga platser med en fridfull stämning.

Här kan kyrkogården ligga intill en väl trafikerad landsväg. En uthuggen plats i den snåriga skogen. Ibland ser man inga gravstenar när man passerar (det är troligen stenar placerade liggande på marken då). Det enda man ser är spretiga blomkvastar av konstgjorda blommor. 

Liggande stenplattor. Gräsmattan är vinterbrun, det är nog lite finare på våren.....

Familjegravar på Columbus största kyrkogård. Stenöken....

Men här, under trädet kanske jag skulle kunna tänka mig....

Militärkyrkogårdarna är förstås ett kapitel för sig. Likadana stenar i tusental. I mer eller mindre raka rader. På framsidan den tjänstgörandes namn och eventuell grad. Vilka krig den varit med i. På baksidan får fru (eller make) och eventuella barn som dött i tidig ålder sina namn. Det är inte bara stupade soldater, utan även veteraner som kan få bli begravd på en militärkyrkogård.

Fanan vajar på halv stång på Fort Bennings kyrkogård.

En saknad kvinna har fått en julgran på graven. Kanske barnen har valt?

Håkan besökte den stora militärkyrkogården i Washington, Arlington National Cementary, under förra veckans studieresa. Här kan alla de som stupat begära (ja, alltså i förväg eller via anhöriga) att få bli begravd. Det finns även monument över dem som omkom i Lockerbie, Space Shuttle Challanger mm. Det är inte bara militärer, utan man kan bli begravd här som civil också om man gjort en stor insats för nationen. Det mest kända monumentet är "Den okända soldatens grav" som vaktas dygnet runt, oavsett väder, av soldater. Kyrkogården grundades 1864.

Det är nu ca 250 000 gravar, och det finns fortfarande tomma ytor. Alla har likadana stenar som står i absolut snörräta rader. Men här är landskapet böljande och det är rätt gott om träd som delar upp området.  

Kolla in hemsidan för mer bilder och info. Länk!

Soldat som vaktar Okända soldatens grav.

Arlingtonkyrkogårdens oändliga rader med gravar.

Bilstorlekar

Från vänster:

• En normalstor Sedan-modell. Vanlig som andrabil. Kanske 1/3 av bilarna som rullar här. Lika många kvinnliga som manliga förare.
• Överstor Pickup. Jag ser inte in på flaket när jag passerar bakom. Alltså 1,6 m upp till överkanten på luckan där bak. Insteget sitter ca 0,5 m över marken. Igår såg vi faktiskt en man som hade med sig en pall för att kunna hjälpa en äldre man att kliva ur och i en bil av denna storlek. På riktigt alltså! Inte supervanliga, men inte heller ovanliga. Definitivt manliga förare.
• Normalstor Pickup. Vanliga. Oftast manliga förare.
• En Van (eller är det en SUV?). Familjebilen med ca 7 säten. Ett måste om man har mer än två barn (vilket väldigt många har). Oftast kvinnliga förare.

Adventstämning?

Ja, vädermässigt är det fortfarande klent med adventstämningen, över 20 grader varmt de senaste dagarna. Jag förstår att Sverige har fått adventstämning i övermått den senaste veckan. Förutom temperaturen så är det ju aldeledes för ljust här! Redan kl 7.15 är det ljust och det mörknar inte förrän kl 18.

Men med vackra dekorationer och julgranar försöker man förstås få det lite mysigt. Kransar, girlanger och rosetter. Julgranarna är som sagt redan på plats i de flesta hem. Nedan lite bilder på dekorationer som är måttfulla med amerikanska mått....



Det gamla bostadshuset vid Botaniska trädgården är
fint dekorerad med girlanger och rosetter



Dörren vid Botaniska ovan.

Entrén till ett fint hem jag besökte idag.

Äkta julgran.

Konstgjord julgran. Fast det ser man inte så
mycket av under pyntet.



Ja, denna kanske inte är så måttfull...
Varje bostadsområde med lite självaktning har ett eget monument vid infarten.
Helst med fontän eller vattenfall också. Detta är vid vårt område.
Juldekorerad med kulor och kransar.
Samtidigt så är det kål (=höst för mig) och penseer (=vår för mig) i rabatten.



Godset rullar

På nätterna hör man godstågen rulla genom stan. Det låter som mistlurar. Närmsta spår ligger ca 1 km bort och när de passerar alla vägövergångar tutar de. Säkerheten vid korsningarna är inte så hög, så det är bäst att ge signal. Tycker synd om dem som bor ännu närmare.

Det finns alltså järnväg. Och det går tåg. Men bara godståg. Inom Georgia finns bara persontågstrafik i Atlanta där det finns ett antal pendeltågslinjer. Ska man försöka åka kollektivt längre sträckor är det Greyhound bus eller flyg som gäller. Endast de mer tättbefolkade delarna av landet är försett med persontågstrafik.

Eftersom jag jobbar med järnväg och planering i mitt vanliga liv så har jag kollat upp lite statisik för detta med godstransporter inom landet:

• Störst andel transporter går, inte oväntat, med lastbil. Typ 2/3 av godset totalt sett.
• Därefter kommer pipelines för olja och gas (1/5 av godset). Något som ju bara finns i begränsad utsträckning i Sverige än så länge.
• Men sedan kommer tåg på tredje plats (1/10 av godset).
• Flyggods verkar vara en förvånansvärt liten del av transporterna (1/100 av godset).
• Om man däremot ser till långväga transporter, över 500 miles (800 km), har järnvägen största delen.

Fördelningen ovan är från 2002, så det kan se lite annorlunda ut nu, men troligen skiljer det sig inte så väldigt mycket.

Det är stora diseldrivna lok som drar tågen eftersom järnvägen här inte är elektrifierad. Är det vagnar med containrar är de ofta staplade två på varandra (double stacked), så de är rejält höga. De har ju ingen elledning som begränsar utrymmet, bara de broar som ska passeras.

Ja, det var lite om järnväg det. Kanske blir det ett till inlägg på temat, Obama har faktiskt en del planer för utveckling av järnvägstransporter som jag ska kolla lite på.

Kors i taket!

När Björn och jag var ute och cyklade igår så blev vi sugna på glass när vi såg en närliggande bensinstation. Och där, bakom macken, i utkanten av stan fanns faktiskt en återvinningsstation! Insamling av elektronik, plast- och metallförpackningar samt kartong. Alltid något! Frågan är hur många som hittar dit? Jag sökte information om detta när vi flyttade hit, men hittade inget. Och tyvärr så har vi inte någon insamling lokalt på bostadsområdet.

Men lite möjligheter att sortera finns de för dem som bor i villa. De kan beställa en blå plastback där de samlar plast, metall och kartong. De ställer sedan ut backen tillsammans med den vanliga sopsäcken vid vägkanten och det hela samlas in. Men hur sorterar de sedan ut metall, papper och plast? Vet inte. Men jag hoppas att det går vidare sorterat i alla fall.

Mer från huvudstan

Martin Luther King Jr

Håkan har turistat och uppnått monumentmax, se här.

1a december

Idag är det åter sådär ljuvligt skönt igen. Växlande molnighet och +20 grader. Varmare när solen tittar fram. Som svensk sommar alltså. Långt i från de snötäckta bilder från Sverige jag sett under de senaste dagarna....

Lite svårt att framkalla någon adventskänsla här. Advent firas inte (trots att säkert 2/3 går i kyrkan regelbundet) och adventskalendrar är väldigt sällsynta här. Pepparkakor och pepparkakshus kan man köpa. Men ingen glögg, lussebullar eller ljusstakar för fyra ljus. Men plastiga julgranar överallt och tomtar som svettas bakom skägget.

Men det är väl bara att njuta av vädret, ladda ned SVTs adventskalender och försöka föreställa sig att det inte är så långt till jul. Björn har i alla fall fått en legojulkalender som han brukar och är nöjd.

Lite bilder från dagens cykeltur längs Chattahoochee river. Vi såg faktiskt en "Bald Eagle" (nationalsymbolen, den vithövdade örnen) på andra sidan floden, men tyvärr inte någon bra bild på den. Som sagt, till kontrast från bilderna från Sverige.



En av två (2) cykelvägar i Columbus




Bambu har blivit ett ogräs på en del ställen.



Inga krokodiler i sikte dock...



Floden silla flyter fram.



Washington

Idag nöjer jag mig att hänvisa till Håkans blogg där han berättar lite om sina äventyr i Washington, se här.

Sonen och jag har sushifrossa myser till "På Spåret" via SVT Play. Funkar bra om man laddar ned programmet innan.

Trevlig helg!

Southern style BBQ and country

Vad äter man i södra USA? Vad lyssnar man på för musik? Hur klär man sig?

Kolla in Zac Brown Bands video (länk i bandnamnet) så har du alla svaren! Zac Brown Band är en av de lokala förmågorna här i Georgia som gör riktigt skön musik. För här i Södern måste man nästan lyssna på country, det präglar kulturen. Just denna låt "Chicken fried" snurrar ofta på radiokanalerna. Och, ja, den sätter sig kan man säga.

Och maten? Man äter, precis som det sjungs i texten, mycket kyckling. Men förstås även ribs, biffar och burgare. Som tillbehör kan man ibland få grits - ser ut som mannagrynsgröt, men är gjort på majs. Kan serveras till frukost, lunch eller middag. Även majsbröd i olika former är vanliga. Annars är det mycket bakad potatis, broccoli och gröna bönor. Och pommes frites förstås (fast det heter fries här). Om man inte dricker blaskig öl så dricker man iste, sött eller osötat. Riktigt läskande i värmen. Efterrätterna är överssöta, men i övrigt ofta förvånansvärt smaklösa. Nu på hösten är det väldigt mycket pumpa och äpple. Annars är det precis som Zac Brown sjunger, mycket pecannötter och persikor (som odlas här i Georgia).

Vad gäller kläder kan man se ut precis hur som helst. Men oftast är det förstås jeans. T-shirt eller rutig skjorta om man är country-style som på videon. Kostymklädda människor är ofantligt sällsynta här i småstan. Vanligare i Atlanta förstås. Man kan gärna ha hawaiiskjorta, shorts och flipflops på restaurangen. Och det utan att vara på semester...

Och förresten hör de patriotiska inslagen med soldaten och flaggan definitivt till kulturen här.

En favorit bland barnböckerna

Läs om denna lilla goding på bokbloggen.

Mångspråkig middag

Håkan är i Washington hela veckan, idag har han varit på Pentagon, vilket ni kan läsa om här.

Lite trist att vara ensam tycker jag, så jag bjöd in några vänner på soppa och svenska pannkakor. Det var Mareike med sonen Karl, 3 år, från Tyskland och Nina med dottern Valeria, 5 år, och sonen Alejandro, 4 månader. Nina är amerikansk medborgare, men kommer från Venezuela från början. Blandningen av nationaliteter gjorde att det pratades svenska, tyska, spanska och engelska runt middagsbordet.

Vi vuxna pratar förstås engelska sinsemellan (alla med varsin brytning), men med barnen blir det ofta några ord på våra respektive modersmål. Karl vägrar prata engelska över huvudtaget, men man märker att han har lärt sig en hel del på 5 månader. Men Valeria som bara är 5 år behärskar hyggligt 3 av språken: spanska, engelska och tyska. De två första eftersom både mamma och pappa pratar både spanska och engelska. Hon kan tyska eftersom hon bott över halva livet på en amerikansk bas i Tyskland och gått på tyskt dagis. Valeria lärde sig mer tyska än föräldrarna... Och hon frågar fortfarande, efter 6 månader, efter när de ska åka hem (till Tyskland). Inte lätt för Army kidsen att hänga med på att vad som är "hemma" ändrar sig varannat år eller så. Om två år kommer hon troligen att bo i Japan och ha chansen att lära sig ännu ett språk och få ännu ett nytt "hemma". Dessutom ska familjen flytta en gång här i USA innan Japanplaceringen. Bra eller dåligt att få bo på så många olika platser? Inte helt lätt i alla fall....

Jag tycker att det känns skönt att kunna säga till Björn att nu är det bara 6 veckor tills vi är hemma. Och då återkommer vi till vårt hem som vi lämnade, och vi har inga planer på att flytta... Men det har varit en mycket givande erfarenhet för oss alla och Björn har lärt sig såååå mycket engelska.  

Villaträdgårdar

Det är förvånansvärt stor skillnad på de svenska villaträdgårdarna och de amerikanska. Här är det välskötta gräsmattor på framsidan, i alla fall i de mer välbärgade områdena, klippta buskar vid entrén och kanske ett stort träd. Oftast inte någon tomtavgränsning i form av häck eller staket på framsidan. Baksidan kan däremot vara inhägnad. Där finns det kanske lite lekredskap för barnen eller en pool. Eller en hundgård. Men det är väldigt sällan någon särskilt välskött och innehållsrik trädgård. Fruktträd förekommer i stort sett inte alls och det är än mer sparsamt med grönsaksodlingar. Inte heller några prunkande perennrabatter eller så mycket blommande buskar. Däremot är det ofta väldigt stora träd på både framsidan och baksidan, man vill gärna ha skugga så att det blir svalare både inne och ute.

Jag skulle vilja säga att trädgårdsintresset är förvånansvärt litet, mycket mindre än i Sverige där det är väldigt inne att vara trädgårdsintresserad och helst ska man odla egna grönsaker. Jag funderar lite på varför det är så. Här kan man ju tänka sig att det finns bättre förutsättningar med en avsevärt längre trädgårdssäsong - man kan ju ha en blommande och grön trädgård året runt. Men det är ju väldigt varmt på sommaren, vilket gör att det är jobbigt att vara ute och törstiga växter måste vattnas hela tiden. Och så är det ju förstås ett ibland tungt arbete. Många trädgårdar i de välbärgade områdena sköts av professionella firmor som klipper gräs och buskar. Även den bristande kontakten med naturen tror jag påverkar inställningen till trädgården. I Sverige så har i princip alla en relation till naturen och det gröna och många vistas dagligen utomhus. Här är det inte så eftersom naturupplevelser endast kan fås i parker och reservat. Man lever sina liv till stor del i sina hus och bilar....

Typiskt välskött framsida med gräsmatta och buskar.

Stort härligt träd som ger skugga.

Blommande klematis i slutet av november.

Här var det julpyntat!