För ett år sedan....

...var detta med ett halvår i USA en ytterst osannolik möjlighet. Håkan hade visserligen ansökt om det, men vi planerade inte för att det skulle hända. Beslut fattades på högkvarteret i slutet av januari och beslutet på hemmaplan att hela familjen skulle med fattades några veckor senare. Vi tackar dem inom Försvarsmakten som gjorde det möjligt för oss att uppleva detta. Ni som någon gång får chansen att pröva något nytt, ta den! Stort eller litet äventyr spelar ingen roll, bara man törs pröva att gå utanför sin trygga låda ett tag.

Vi är alla väldigt glada för att vi fick, och tog chansen. Vi har alla lärt oss mycket, sett mycket och fått nya vänner. Alla dagar har inte varit roliga. Alla dagar har inte varit fyllda av upplevelser. Vi har längtat hem och saknat våra vänner. Men många dagar har varit bra. Vi har haft en mycket fin tid här tillsammans.

Särskilt glada är vi för att vi har fått möjlighet att ge Björn chansen att se en annan kultur och lära sig ett nytt språk. Han har verkligen haft behållning av äventyret och vill absolut inte ha varit utan det. Trots att det var svårt med språket i början, att har varit jobbigt att vara från kompisarna, att det ibland har varit tråkigt och att den amerikanska skolan krävde rätt mycket av honom.

I morgon kväll sätter sig Björn och jag på planet mot Amsterdam för att sedan byta flyg till Stockholm på fredag eftermiddag. Vi mjuklandar hos mormor och morfar på vägen hem och kommer inte hem till gården förrän på lördag. Så det är en lång väg hem, men det känns bra. Björn och jag känner oss klara här nu. Håkan skulle också gärna följa med hem i morgon, men kursen slutar inte förrän 1 februari, så han får ha en singelmånad här.