En stor skillnad mellan Sverige och USA är tiden. Inte bara att det är 6 timmars tidsskillnad(här där vi är). Utan också att man tycks ha mer tid här. Ja, dygnet har förstås 24 timmar här precis som överallt annars på jorden. Men man stressar betydligt mindre. Låter saker ta sin tid. Pratar mycket i affären när man handlar. Utbyter artighetsfraser. När man blir expiderad låter man det ta sin tid. De andra får vänta. Vilket ju förstås är stressande för dem som är bakom. Men ändå tycks få bli irriterade, de väntar lugnt där bakom. Man är rätt bra på att köa och vänta i det här landet. I alla fall här i en liten stad i Södern.
Intressant också att de har fortfarande mycket personliga tjänster kvar. Många åker till elbolaget för att betala sin räkning. Ställer sig i kö och kommer fram till luckan, betalar (med kontanter eller check, kortbetalning går inte där) och åker vidare till telefonbolagets kontor. Det kan ju ta en hel dag bara att betala räkningarna! Jag vet inte om det är för att de vill ha den personliga kontakten, för att betaltjänsterna på internet är dåligt utvecklade eller om de helt enkelt tycker att de har tid att göra det personligen.
Men har man sagt en tid så gäller den, man behöver sällan vänta på folk och är det så att en aktivitet ska starta 11.20AM så gör den det. I de flesta fall. MEN om det är så att det är något som klickar och det inte kommer igång kan det vara väldigt svårt att få reda på orsaken. Den man frågar kommer ofta med ett svar, men det är sällan något riktigt svar, bara något som ger dem själva ryggen fri. För ärligt talat så är man väldigt dålig på att ta eget ansvar, man skyller gärna på någon annan. Och har det gått fel så verkar det vara få som gör något för att rätta till det, man väntar på att någon högre upp i hierarkin ska komma och tala om vad som ska göras. Och då kan det ju ta tid. Hur lång tid som helst.
Det intressantaste exemplet på detta med tid var när vi genom IMSO (International Military Student Office) skulle till Atlanta. Vi skulle vara på Fort Benning kl 5.45 på morgonen för avfärd med bussar kl 6.30. I stort sett alla var där i tid och en omständlig procedur med upprop, avprickning och information påbörjades. Vid 7 satt vi alla, utom de ansvariga på bussarna. Vi väntade. Och väntade. Gick och hämtade mer vatten. Väntade. Gick på toa. Väntade. Försökte roa barnen med något på den stillastående bussen. Väntade. Gick och frågade de ansvariga vad de gjorde och varför vi väntade. Alla fick lite olika svar. Väntade. Klockan 9 rullade bussarna. De ansvariga ursäktade fördröjningen, men på de olika bussarna fick vi olika förklaringar och jag tror inte att någon av dem var sann.... Schemat för dagen kastades förstås om och morgonens 2½ timmes försening hade efterdyningar med sig fram till kvällen. Men arrangörerna tog det hela minst sagt med ro. Vi andra hade dock tappat lusten helt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar