Igår var det cirkus i stan. Vi gjorde sällskap med en annan familj dit och hade en trevlig kväll. Det var sedvanliga cirkuskonster som clowner, hästar, trampetsgrupp, jonglörer, elefant och hundar.
Men det var ändå inte riktigt som att gå på cirkus i Sverige.
Vi var på stans hockeyarena. Inte ett cirkustält alltså. Stämningen gick lite förlorad på det tycker jag. Sågspånsdoften fattades! Och att det var på en hockeyarena gjorde också att det var tre små maneger istället för en stor.
Men det som skiljde sig mest var inledningen. Först så kom Fort Bennings musikkår in och spelade tillsammans med två grupper tjejer där den ena gruppen hade fanor som de "dansade" med och den andra gruppen hade pompoms som de viftade med. Lite väl många låtar tyckte nog alla som väntade på själva cirkusen.
Och sedan var det ett lååååångt tacktal till alla frivilliga som ställde upp runt arrangemanget. Nu började det bli tråkigt. Och sedan, förstås, bön av en pastor. Även det för långt förstås. Och sedan, givetvis, nationalsång spelad av musikkåren. Måste säga att det var mer stämningsfullt på rodeon, här passade det inte alls in med bön och nationalsång. Tycker jag. Men det är bara att acceptera att det hör till här. På alla slags arrangemang. Oavsett hur många hundra barn som inte vill något annat än att cirkusen börjar NU. Nåväl, efter 50 minuters inledning drog själva cirkusen igång. Och då blev det ju kul igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar