Mata djuren

På morgonens löprunda i en av parkerna såg jag hur en bil, körd av en gammal man i sällskap av två äldre damer, stannade på flera platser och matade fåglarna med gammalt bröd. Duvor, kanadagäss och änder kom fram och lät sig väl smaka. En och annan ekorre var också med på kalaset. Damerna var klädda så att det såg ut som de jobbade i något storkök eller på ett äldreboende. Vid ett tillfälle ser jag en hjort som kommer fram mot vägen. Jag stannar till för att möjligen få till ett foto på lite nära håll. Bilen med de matande damerna kommer långsamt fram. Hjorten stannar till, men vänder inte bort från vägen. Damerna går ut och hojtar "Good morning". Hjorten kliver närmare bilen. Förstås är den van vid att få bröd av damerna och de har lärt sig hur bilen ser ut och vilken tid de brukar komma. Jag kollar vad det är det slänger ut. Inte fullkornsbröd direkt. Vitt bröd blandat med allehanda sötsaker som t ex sockerglacerade doughnuts (munkar)!

Svar på kommentarer och frågor om det tuffa armélivet

Eftersom gårdagens inlägg har lett till en del kommentarer och frågor så väljer jag att besvara dem samlat här.

Kom gärna med kommentarer på våra inlägg, det är väldigt kul att få föra en dialog (även om ämnet just nu blev lite tungt, men inte desto mindre viktigt.).

Kommentar 1 (på Facebook):

Hu! Varför är det nödvändigt att implaceras flera gånger per år? Hajar inte!

Svar 1:

Normalt sett så har man placeringar på 2-3 år, men går man utbildningar eller gör andra karriärsteg så innefattar det förflyttningar mellan baserna. Genom att det är ett stort land så blir det väldigt svårt för familjen att bo kvar. Man flyttar alltså med. Ett exempel: En familj som vi umgås mycket med har bott tre år på en bas i Tyskland, men under den tiden var pappan ett år i Afghanistan (och övriga familjen alltså kvar på den basen i Tyskland). Nu bor de här i Columbus knappt ett år, sedan ska de till North Carolina för ca ett år, därefter Japan i tre år. Sedan kanske det blir USA igen. Fast helst skulle de bo i Tyskland hela tiden. Men det är ingen valfrihet i det fallet (trots att detta är ett land där valfriheten sätts högst av allt). Det är bara att gilla läget eller sluta (där har man alltså valet).

Jag har pratat med familjer här på bostadsområdet som har haft tre lokaliseringar på ett år, så det förekommer, även om det inte är så vanligt. Och på dem tyckte jag mig märka att de inte ville ha närmare kontakt. Orkade förmodligen inte för att de skulle vidare om några månader. Men visst, trevliga och glada vid poolen.

Kommentar 2 (på Facebook):

Individen i familjen verkar inte finnas, det verkar som om familjen är individen, dvs den minsta beståndsdelen. Hur vanligt är det med singlar i armén? Hur blir det då barnen blir tonåringar och det ställs allt högre krav på studierna, påverkar det ständiga flyttandet studierna? Intressant att läsa Håkans blogg om "självmordsdagen". Trist att man ägnar en hel dag åt problemet men inte en enda gång snuddar vid systemfelsteorin. Väldigt många självmord, väldigt tragiskt.

Svar 2:

Rätt i akttagelse, familjen är en helig enhet på många sätt och vis. Familjen är väldigt central i det sociala livet och inom armén så leder svårigheterna för de medföljande att upprätthålla sin egen karriär att det mesta cirkulerar kring makens aktiviteter och det är det som styr tillvaron. Det är klart att det finns många singlar, kanske 1/3 av Håkans kursare är singlar. Snittåldern på kursen är runt 30, och alla har ju inte hunnit bilda familj då. Men målsättningen är för de flesta förstås att bilda familj.

För barnen och tonårningarna är det viktigt att försöka se till att betygen kan transferas mellan de olika skolorna och se upp så att man inte missar några grundläggande krav eller test någonstans. Internatskolor är ju vanligare här än i Sverige, så jag antar att rätt många av de större barnen placeras på internat som en lösning på flyttproblematiken. Men jag har inte pratat med någon familj med större barn än elementary school.

Ja, det är intressant att man har årligt återkommande dagar och fastställda program, men ändå inte kommer till pudelns kärna. Men det är ganska typsikt USA. Se vidare nedan.

Kommentar 3 (på bloggen):

Låter som tufft, men förstått att ni har det gott och bra. Vilka minnen och så mycket historier vi hoppas få höra när ni är tillbaks i Svedala.

Svar 3:

Ja, vi har det gott och bra. Och är glada att kunna återvända till Sverige om några månader. Nu har Håkan fått en "ny" tjänst (fortsätter att jobba i Skövde, men på lite andra premisser än tidigare), men vi kan ju ändå att välja att bo kvar i Falun. Sverige är ju inte så stort att vi måste flytta med. 

Kommentar 4 (på bloggen):

Mina erfarenhet av amerikatt är att utan påklistrat leende och en stolthet för den man är anses man vara en mindre bra människa och att prata annat än väder och vind eller tv-såpor är skumt. Ett samhälle med en sådan attityd är säkert extra tuff för hemmafruar med jobbiga tankar. Som utbytesstudent fick jag ofta frågan varför det sker flest självmord i Sverige i värden. Något du stött på?

Svar 4:

Jo, det är ju yta som gäller här. På väldigt många sätt. Spraya lite deo så är man fräsch. Ta ett piller så är du lycklig. Lorten i hörnen ser man inte om man ställer en blomma framför. Och tar man inte upp sina bekymmer så finns de inte. Eller? Nej, så är det ju förstås inte. Och naturligtvis finns det människor som verkligen ställer upp förvarandra även här. Men i första hand är det familjen. I andra hand kyrkan. Och i tredje hand kanske vänner som förväntas vara stöd.

Nej, ingen av oss har fått höra påståendet om att det är flest självmord i Sverige. Ingen aning om hur statistiken ser ut och vem av oss som har minst självmord i samhället som helhet. Det är klart att det är ett problem även i Sverige. 

Utbildning för officershustrur

Mina vänner från Brasilien och Tjeckien har tagit sig tid att delta i några av de utbildningar som erbjuds officershustrur (totalt 8 dagar). Intressant att ta del av deras erfarenheter (men jag är rätt glad att jag inte deltagit, hade nog fått spunk på riktigt).

Varför utbildningar för fruarna? Jo, det är så att man här har en officiell roll som makens hustru. Är din make officer så leder han en grupp av soldater och du som fru förväntas då vara en förebild för soldaternas och kollegornas fruar och stötta dem. Och detta mer eller mindre dygnet runt.

Vad innehåller utbildningarna? Det handlar förstås mycket om att sätta sig in i armén och dess system, uppförandekoder, gradbeteckningar, hur man uppträder på basen vid flagghissning och -halning etc. Men också grundläggande utbildning i hur man sköter bankkonton, skaffar dagisplats och utbildning. Många av fruarna är bara strax över 20 år och har mer eller mindre precis flyttat hemifrån (Håkan är bland de äldre på kursen och jag är definitivt den äldsta hustrun). Även ledarskap och stresshantering ingår. Man förväntas ju leda de andra fruarna....

Jag har skrivit ett inlägg tidigare om hur Army wifes har det. Länk här.

Håkan har skrivit ett inlägg om den temadag om självmord som han deltog i nu i veckan. Länk här.

Det är en bister sanning som US Army har att hantera att så många anställda och anhöriga begår självmord. Min (och mina vänners) reflektion kring det är att det inte är särskilt förvånande. Man har byggt upp ett system som bygger på att familjen ska vara en stor del i det hela och stötta soldaten/officeren, men samtidigt så förväntas familjen hänga med i de återkommande flyttarna hit och dit. Många lägger sitt eget liv helt åt sidan och ägnar sig till 100% åt att vara stöd för maken och ta hand om barnen.

Vi märker att det är lätt att prata "väder och vind" med US Army Wifes, men svårt att komma någon nära. Det verkar vara en rädsla att komma någon nära för att sedan förlora denna relation när man tvingas vidare till nästa bas. Det har till och med i utbildningarna klart utryckts att de ska ha en positiv attityd och inte dela sina problem. Ja, man kan ju förstås alltid gå till pastorn med problemen....

Man ska vara en "Proud Army Wife" som uthärdar allt. Uthärdar att maken är i Afghanistan 9 månader med något telefonsamtal i veckan som enda kontakt. Uthärdar att flytta tre gånger på ett år. Uthärda att ens liv består i att ta hand om hem och familj och inte så mycket mer än så. 

Det erbjuds familjerådgivning och naturligtvis finns det präster och annan krishantering att tillgå, men när hela systemet gör att familjen utsätts för stora prövningar så är det ju bara bandage och huvudvärkstabletter, inte lösningar på problemen.

Ja, ni kanske också drar några slutsatser?

Vintersortiment

I sportaffärerna har vinterkläderna kommit fram. Undrar hur mycket de säljer av dessa varma mössor och vantar som är lika tjocka som i Sverige....

Än så länge går det bra med shorts. Men man kan behöva en tröja på morgonen. Det känns inte som täckjacka och ullmössa kommer att behövas ens i december.

Handarbetsmys

Fredagskväll. Mätta och nöjda efter ett ovanligt trevligt restaurangbesök på ett för oss nytt ställe, en fisk-grill med asiatiskt stuk. Eller, ja, i amerikansk tappning förstås. Men snyggt upplagt och välsmakande var det i alla fall. Och vi blev inte helt tokmätta.

Vi spelar Winnerbäck konsertklipp på You Tube. Jag har tagit fram mina quilting-lappar (den lilla quilt som jag håller på med på "Coffee and craft", se tidigare inlägg). Björn blev inspirerad och ville också sy. Fram med lite slitna skjortor och t-shirts som var på väg och kastas (hade inga nya tyger hemma, men det blir ju bara roligare såhär). En liten figur håller nu på att skapas. Det passar ju bra eftersom han missar syslöjden hemma i Sverige där de också syr figurer.

Lugn och skön fredagskväll med en tämligen oplanerad helg framför oss.

Idrottsparken

I parken där Björn har sin löpträning ett par gånger i veckan är det verkligen full aktivitet. Igår iakttog vi följande idrotter/träningsformer utövas:

• Softball (variant av baseball)
• Football (american)
• Löpning på bana och parkväg
• Gång
• Frisbee
• Cheerleading
• Styrketräning
• Gruppträning (styrka och löpning)
• Basket
• Tennis
• Fotboll
• Beachvolley

Så några sydstatare rör på sig. Men alla har förstås tagit bilen dit. Och parkerat så nära som möjligt.

Små killar i stora hjälmar och skydd spelar football.

Och till Björns stora lycka fick de spela fotboll
(med rund boll) på löpträningen.
Gjorde dessutom hälften av målen....

Skol-TV



TV-hallåorna övar för morgondagens sändning i skolans "studio"



Teknikerna sköter växlingen mellan inspelat material
och PowerPoint-presentationer.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att de har TV-sändningar på skolan varje morgon. Det är elever i klass 4 och 5 (de högsta klasserna på skolan) som med hjälp av biblotekarien fixar detta. Två elever är "hallåor" och två är kameramän/tekniker. De spelar in och sänder ut som morgonsamling prick klockan 8 varje morgon. I alla klassrum finns en smartboard eller TV där sändningen visas. De varvar filmade sekvenser och PowerPoint-bilder. Det är alltid någon typ av aktuell information som ska nå ut till alla elever (t ex evenemang, vilka som fyller år och dagens mat). I övrigt varierar innehållet lite mellan dagarna. Det kan vara lite pausgympa eller stretching som förevisas av idrottsläraren, ett bildspel med bilder från olika delar av världen med klassisk musik eller när lärarna tog på sig regnbågsfärgadeperuker och dansade till musik ur Madagaskar 3 som en sporre till att samla in pengar (när en viss nivå uppnåtts dansade lärarna, och till slut även rektorn).

Det hela avslutas med antingen nationalsång och trohetsed till USAs flagga eller trohetsed till Georgias flagga (alla står upp med höger hand på hjärtat och sjunger eller läser med).

Trohetseden till USAs flagga:
I pledge allegiance to the Flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands, one Nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.   Trohetseden till Georgias flagga:
I pledge allegiance to the Georgia Flag and to the principles for which it stands: Wisdom, Justice, and Moderation.

Georgias flagga

Morgonunderhållning

Björn och jag har en bra liten pratstund när vi promenerar till skolan. Det blir ibland allvarliga samtal. Ibland faktaspäckade. Ofta mycket intressanta. Och idag väldigt underhållande. Björn gick nämligen in i någon form av Robert Gustavsson-skepnad och babblade oavbrutet på om allt och inget i 10 minuter. I alla möjliga dialekter - dalmål - stockholmska - östgötska - i en salig blandning. Önskar att jag hade haft möjlighet att filma, det hade blivit ett bra klipp...

Nå, nu ska jag ta itu med mina studier. Denna vecka statistik och sannolikhetslära. Det skrattar man inte åt.

Nya skor - nya utmaningar

Tjoho! Nya löparskor. Anmäld till ett 5 km lopp i oktober. Och siktet inställt på en halvmara (21 km) i Miami innan jag åker hem.

Skidtidningar

I posten från Sverige denna vecka kom Vemdalsjournalen och Vasalöparen. Hm... Skidor och snö. Väldigt exotiskt och långt borta. Här går jag fortfarande går i linne och kjol. Men det är lite höstigt. Faktiskt under +20C på morgonen (kyligt, måste ha tröja). Och poolen har svalnat betydligt. Är nog också runt +20C (brrr, det blir inga långa dopp). Men det är ju bara skönt att det är mer "normala" temperaturer. Det går helt plötsligt att springa ute (fast fortfarande helst inte på eftermiddagen när det blir upp mot +30C). Man kan ha balkongdörren öppen. Det är betydligt torrare och klarare luft, så man blir inte genomblöt bara av att gå 100 meter. Man kan helt enkelt leva ett normalt liv.

Nå, åter till skidåkningen. Det är ju faktiskt bara drygt tre månader tills Björn och jag kommer hem, så det kommer att bli skidåkning i vinter. Jippi! Björn längtar efter slalom och jag efter längdskidturer i skogen. Och bilderna från Vemdalen och Storhogna får oss förstås att längta till fjällvidderna.

Jag är anmäld till Tjejvasan, så jag hoppas att det är några decimeter vitt när vi landar första veckan i januari. Då har jag knappt två månader på mig att träna upp mig för det. Vältränad kommer jag att vara om jag klarar att hålla uppe träningen på den nivå som jag har nu, men det brukar ju underlätta att ha några skidmil avverkade innan loppet också...

Ägg på tetra

Idag föll ögonen på dessa förpackningar när jag skulle ta ägg. Detta är också ägg. På tetra. Man behöver alltså inte ens knäcka äggen och vispa dem till omeletten. Färdigt för stekpannan. Swosch.

Nog för att de har mycket halv- och helfabrikat här. Men detta tar väl ändå priset?

Drive in

Man kan förstås handla mat utan att gå ur bilen på Mc Donalds och Burger King. Inget konstigt med det, det kan man ju även i Sverige. Men det går även att köpa munkar på Dunkin Donuts och kaffe på Starbucks utan att lämna bilen. Och det går att köpa öl och sprit i  vissa "liquorstore". Man kan byta olja på bilen utan att lämna sätet. Man kan ta ut pengar och sköta bankärenden (vilket Håkan var tvungen att prova en dag). Annars brukar vi av princip alltid välja att gå ur bilen. Förvånande nog så har vi inte stött på den gammaldags servicen att få bilen tankad utan att lämna den samma. Men det finns säkert någon gammal BP mack som har kvar den servicen också. 

Tror att det var löning idag. Kö till alla fyra linjerna på banken Wells Fargo.

Håkan provar Drive In Banking.



Glassbilen

Glassbilen finns här också, med melodi. Fast det är en annan truddelutt och den fungerar som en rullande glasskiosk, dvs man köper glass styckevis. Björn belönade sig själv efter att ha sprungit 1 3/4 miles (7 varv) på löparbanan med löparklubben. Efter glassen orkade han springa ett 100 meters race och hoppa lite längdhopp också!

Fuskmästarna

Husen här ser ju gediget byggda ut i sten och trä. Exlusivt och fint. Eller??

Tittar man lite närmare på stenen ser man att det är betong, skickligt formad och färgad för att se ut som sandsten. Träfasaderna är i själva verket någon slags skivor med trämönster. Balkongräckena ser ut att vara av trä, eller möjligen stål, men är av plast.

Än så länge ser ju husen fina ut, vårat är 3-4 år gammalt. Men om 20 år så har nog tiden tagit ut sin rätt på vissa av materialen....

Men de är i alla fall duktiga på imitationer!

Avtäckaren är av riktig sandsten,
det som är under är av infärgad betong.

"Träfasad" av trämönstrade skivor.

Lördagsmarknad på stan

På lördags-förmiddagarna är det marknad inne i centrum här i Columbus. Riktigt mycket folk i rörelse som strosar mellan stånden där det säljs grönsaker, sylter, hantverk, honung, målningar, ansiktsmålning, pynt, bakverk, tvålar mm.

Odlarna säljer just nu olika slags chili (kunde säkert ha köpt minst ett dussin sorter), sötpotatis, pumpor, squash, aubergin, tomater, gurka, paprika mm.

Eftersom jag inte skulle direkt hem så köpte jag bara bröd, grönsakerna skulle ha blivit dåliga i bilvärmen på en parkering. 

Men det är ju trevligt att det faktiskt går att handla alternativ mat. Mycket här är "organic", dvs ekologiskt producerat. Även bland tvålar och hudcremer. 

Uppskattar att det var ett 30-tal försäljare idag. De håller på några veckor till innan det är vinteruppehåll, så vi får passa på att göra några till lördagsbesök.    

Mer provsmakning

Idag fick vi en burk Guarana av en brasiliansk vän. Denna och CocaCola är de stora dryckerna i Brasilien. Gjord på bären med samma namn. Smakar lite som Trocadero. Uppiggande tyckte Björn. Gott!

Fredag = prov

På fredagarna är det mycket prov för Björn, de hinner inte med så mycket annat dessa dagar. Idag har det varit prov i matte, stavning, grammatik samt naturkunskap (tema värme). Och ett quiss på en av veckans böcker. Hur det går? Jo, det går faktiskt väldigt bra och de flesta proven klaras med minst 80% rätt. Även i grammatiken (det trodde man verkligen inte för några veckor sedan....).

Och jag har skickat in min andra inlämningsuppgift i min distanskurs. Håkan har bara någon timmes pluggande i helgen.

Alltså kan vi fira fredag nöjda och glada!

Skollunch del 2

Pork roast, mashed potatoes, turnip greens,
corn, corn bread, tomatoes and onions.

Björn har ju med sig lunch till skolan. Och även om han börjat tröttna på mackor, pastasallad och wraps så förstår jag att han vill ha med sig egen lunch. Så här kan skolans lunch se ut. När den är som bäst. Bilden är hämtad från skolans Facebook sida där någon tydligen tyckte att dagens meny var aldeledes extraordinär. Jag tycker att den ser rätt ledsam ut i sin frigolitlåda.

Men OK. Inget friterat idag (serveras "bara" en gång i veckan). Det serveras alltid frukt eller grönsaker, vilket barnen också måste ta.

Tack Sverige för skolmaten! I alla fall på Aspeboda skolan klagar sonen väldigt sällan på maten.

Se även tidigare inlägg här.

Smörig country

Jag sitter och väntar på att Björn ska komma med skolbussen. Närmsta stop är vid djuraffären Petco och sportaffären Dicks Sportgods. Där, liksom vid de flesta andra köpcentrum spelas hela tiden musik. Vid Petco är högtalarna monterade i rabatterna. Det är alltid väldigt smörig och soft country som slingrar sig ut från grästuvorna. Som denna: http://www.youtube.com/watch?v=4SDVkdcO8ts
You picked a fine time to leave me Lucille med Kenny Rogers.

En sunkig Lincoln svänger med gnisslande styrning in på parkeringen. Små fluffiga, parfymdoftande hundar trippar ut från Petco. Nyfrissade. En stor pickup brummar ljudligt iväg. En man kommer ut från Petco med sin två meter långa orm slingrandes i famnen. Inte nyfrissad. Undrar om han lägger ormen på pickisflaket eller har den på sätet brevid sig? Svettas i eftermiddagshettan. Musiken skvalar på med nästa countrylåt. Tar en klunk vatten.

Där kommer gula bussen. Stannar. Fäller ut sin 1,5 meter långa pinne där fram som ska stoppa barnen från att springa ut framför bussen. Öppnar dörrarna. Björn och två andra barn kliver av. De andra bor också på The Preserve, men bara vi går de 250 metrarna ned till området. De andra hoppar över i stora vans och rullar ned för backen. Vi lämnar countryn bakom oss och vandrar hemåt, småpratandes om skoldagen.

Skolans hjärta

Några rader på bokbloggen om det magiska rummet:
http://bocker-emellan.blogspot.com/2012/09/skolbiblioteket-skolans-hjarta.html

Snedsteg och smutskastning

Med sju veckor kvar till presidentvalet tar det allt större del av medieutrymmet här i både nyheter och reklam. Denna vecka har Romney hamnat rejält på sniskan med diverse mer eller mindre avslöjande uttalanden som han inte backar från. Just nu är det de smygfilmade uttalandena där Romney säger att 47 procent av amerikanerna är beroende av staten, obenägna att ta ansvar för sina liv och i praktiken omöjliga att vinna över till sin sida i valkampanjen. Obamas organisation är förstås inte sena att dra nytta av detta och producerar minst sagt elaka reklamfilmer som direkt ger svar på detta. Det är väldigt mycket direkta attacker på den andres politik och lite konstruktivt om vad de egentligen själva vill göra om de vinner makten. Klart otrevlig ton i debatten.

Just nu har Obama ledningen i opinionsmätningarna. Men utgången är fortfarande mycket osäker, inte minst på grund av det komplicerade valsystemet där det inte alltid är den kandidat som får flest röster som till slut vinner. Det är nämligen så att väljarna röstar på elektorer som i sin tur röstar fram vem som ska styra landet i fyra år. Delstaterna är valkretar och vinnaren får alla elektorer i den delstaten. Folkmängden avgör antalet elektorer. Flest elektorer totalt på sin sida vinner. Alltså är de folkrika delstaterna viktigast att vinna. Och kampen är också hård om de s.k. Swing States där opionen är jämn och en enda elektorsröst kan avgöra presidentvalet.

Skolfoto

Idag var det skolfotografering, så då gäller det ju att vara snygg...

Saknar...

Sista promenaden med Tilja vid midsommar.  

Att promenera med Tilja i susande skog.

Klar och kylig luft.

En löptur över berget.

13 veckor sedan sist. Känns länge sedan.

15 veckor återstår för mig och Björn, 19 veckor för Håkan.

Tiden går fort. Snart är vi hemma på invanda stigar igen.

Moderna hjälpmedel men gammal pedagogik

Vi har ju gett lite hintar på våra bloggar om att pedagogiken inte alltid är den vi är vana vid. Varken på Björns skola eller Håkans kurs. Det ser modernt och fint ut i klassrummen med smartboards, bärbara datorer, pekskärmar och andra moderniteter. Något som skolan gärna framhåller. Björn gör många av proven via dator och får se sina resultat direkt. Vissa av resultaten får jag mailade direkt hem till mig om jag vill.

Men det är ändå väldigt gammaldags sätt att se på lärande och elever. Det är väldigt mycket "nöta in" kunskaper och mycket mindre problemlösning och lära sig analysera och söka information jämfört med i Sverige. Kunskapen kontrolleras sedan genom prov i olika former. Björn gör till exempel en liten quiss på alla böcker han läser och i alla ämnen är det prov minst en gång i veckan. De flesta proven är oförberedda, men i engelska, social studies och science är det prov som man ska plugga till.

Björn tycker inte att själva lektionerna skiljer sig så mycket åt, men han har en väldigt bra lärare. Däremot upplever Håkan emellanåt en hel del skillnader i sättet att ha lektioner. Det är nästan bara katederundervisning. Läraren berättar hur det är. Och studenterna förväntas komma ihåg det som läraren berättat. En metod som har ganska lite med vuxnas sätt att lära att göra. Fokus ligger mer på att läraren lär ut än att eleverna ska lära in känns det som.

Sedan är det ju detta med synen på hur man behandlar dem som uppför sig störande eller fel i Björns skola. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg: http://brostromusa.blogspot.se/2012/08/beloningar-och-bestraffningar.html Ett exempel är att de som har uppfört sig störande får sitta vid ett särskilt, "tyst bord", mitt i matsalen. Man kan undra vad syftet är....

Cirkus

Igår var det cirkus i stan. Vi gjorde sällskap med en annan familj dit och hade en trevlig kväll. Det var sedvanliga cirkuskonster som clowner, hästar, trampetsgrupp, jonglörer, elefant och hundar.

Men det var ändå inte riktigt som att gå på cirkus i Sverige.

Vi var på stans hockeyarena. Inte ett cirkustält alltså. Stämningen gick lite förlorad på det tycker jag. Sågspånsdoften fattades! Och att det var på en hockeyarena gjorde också att det var tre små maneger istället för en stor.

Men det som skiljde sig mest var inledningen. Först så kom Fort Bennings musikkår in och spelade tillsammans med två grupper tjejer där den ena gruppen hade fanor som de "dansade" med och den andra gruppen hade pompoms som de viftade med. Lite väl många låtar tyckte nog alla som väntade på själva cirkusen.

Och sedan var det ett lååååångt tacktal till alla frivilliga som ställde upp runt arrangemanget. Nu började det bli tråkigt. Och sedan, förstås, bön av en pastor. Även det för långt förstås. Och sedan, givetvis, nationalsång spelad av musikkåren. Måste säga att det var mer stämningsfullt på rodeon, här passade det inte alls in med bön och nationalsång. Tycker jag. Men det är bara att acceptera att det hör till här. På alla slags arrangemang. Oavsett hur många hundra barn som inte vill något annat än att cirkusen börjar NU. Nåväl, efter 50 minuters inledning drog själva cirkusen igång. Och då blev det ju kul igen.

Åter en historisk roman

på bokbloggen:
http://bocker-emellan.blogspot.com/2012/09/clara-and-mr-tiffany-by-susan-vreeland.html

Blå juveler

Jag sitter på balkongen och läser nu på förmiddagen. I träden fladdrar blå vingar snabbt fram och åter. Ned i gräset. Upp igen till träden. Mellan träden. En relativt stor flock av Eastern Bluebird uppehåller sig här idag. Tidigare har jag bara sett någon enstaka. Nu är de många. Även en annan blå fågel, Blue Jay, fladdrar förbi. Över huvud taget mer fågelliv nu än tidigare i somras. Hettan har ju gett med sig och må hända är det en del flyttfåglar som kommer åter, eller passerar här på väg till vinterkvarteren. Det känns verkligen exotiskt med dessa färggranna fågelvingar utanför lägenheten. Koboltblå. Azurblå. Tegelröda. Naturens egna små juveler.

Par av Eastern Bluebird (hannen färggrannare). 

Blue Jay. Båda bilderna hämtade på Wikipedia.

Rodeo

Ikväll har varit på rodeo. Alltså cowboys (och cowgirls) som rider på vilda och tama hästar, vilda tjurar och brottar ned tjurkalvar mm. Väldigt amerikanskt. En annorlunda upplevelse. Men på det hela taget en trevlig utflykt till en av de närliggande små samhällena.

 

Björn tog förstås på sig sina cowboy grejer för att smälta in i omgivningen. Här med de tjurkalvar som ska brottas ned på rodeon.

Det var också lite marknad och karuseller. Björn ville förstås prova på den mekaniska tjuren. Leopardfläckig. Lite märkligt!

Själva rodeon började med bön, hyllning av amerikanska försvarsmakten, nationalsång och fanvakt.

Sedan var det dags för vilt sparkande unghästar och tjurar som gör sitt bästa för att bli av med den hemska människan på ryggen. Det gäller att hålla sig kvar så länge som möjligt på ryggen och dessutom lyckas få stilpoäng av domarna.

En annan gren var två män som rider vid sidan av en av ungtjurarna på bilden överst. Sedan gäller det att en av dem kastar sig ner över tjukalven och brottar ned den på marken med bara händerna. Nästa gren var när en ungkalv släpps in och sedan ska fångas in med lasso, tas ned på marken och bindas i tre av benen. Intressant att se hur hästen samarbetar i detta moment genom att backa bakåt och sträcka lasson som är bunden vid sadeln. Detta så att cowboyen inte behöver hålla lassot om halsen utan kan ägna sig åt att få ihop benen. För dessa moment gäller det att vara snabb och göra rätt, vilket inte alla lyckades med, en del av tjurarna klarade sig genom arenan utan att låta sig fångas.

Framförallt de första grenarna när man rider på en unghäst eller tjur känns ju fullkomligt livsfarligt. Och skydd? Nja... En hade hjälm, de övriga cowboyhattar. Några hade någon form av skyddsväst, men inte alla... Det gäller ju förstås att hålla stilen och vara tuff.

Kaffe

Se på sjutton. "Svenskt" kaffe! Fanns på en av mataffärerna som vi handlar ofta på. Med svenskt märke och allt. Men förpackningen ser ju inte ut som de vanliga röda vi har i Sverige (eller är dom också gula nu?). Troligen är detta tillverkat här i USA. Gott är det i alla fall!

Hälsa eller inte hälsa

Någon gång i veckan går eller springer jag varvet runt parken intill Björns skola när jag lämnat honom på skolan. Då möter jag ofta den äldre mannen med stort skägg och systemkamera. Han tar god tid på sig. Stannar och tittar på fåglarna. Vattnet. Träden. Jag möter också de två kinesiska damerna som promernar raskt och pratar, pratar, pratar. Mannen med urtvättat svettband och lika urtvättad t-shirt. Blank i pannan trots svettbandet. Kvinnan som raskt rastar hundarna innan det bär av till jobbet. Vi hälsar med en nick eller ett "good morning". Oftast båda gångerna vi möts om vi går motsatt varv. Man blir liksom bekant med dessa. Funderar på deras liv. Vad söker mannen med kameran fånga? Vad pratar kinesiskorna om? Är pannbandet från Björn Borgs tid? Var jobbar hon?

När jag nu i veckan tog en kvällsrunda istället var ingen av morgonpromenerana där. Men mycket annat folk i rörelse eftersom det var en skön och solig kväll utan tryckande hetta. Men ingen hälsade. Inga mötande blickar. Inga korta nickar. Märkligt att det är sådan skillnad på morgon- och kvällspromenaden. Varför?

Välstädad skog

Vet inte varför en liten bit av skogen som vi går igenom på väg till skolan är så välstädad, men förra veckan var någon maskin här och gallrade. Sedan har man fräst upp stubbarna och städat bort varenda pinne och nästan alla barr. Lite absrudt. Kanske någon form av experiment?

På andra sidan stigen är det vanlig, snårig skog som man inte gärna tar sig igenom eftersom många av buskarna och klätterväxterna har taggar.

Nederst en bild på en timmertransport. Man tar ut stockarna hela och de kapas tydligen inte upp förrän senare. Inte som i Sverige alltså. Det är inte så trevligt att ligga efter en sådan här transport med många meters utstick där bak.....

Inspirerande läsning

Björn har hittat vackra böcker på biblioteket......
http://bocker-emellan.blogspot.com/2012/09/vackra-akvareller-av-allen-say.html

Männen på taket

Lite svårt att se kanske, men det är minst fem personer som jobbar med att reparera taket. Igen har något som helst skydd. Det finns inga ställningar. Inga skyddsselar eller ens det enklaste rep runt midjan. De har spikat fast någon enstaka träribba på det brant sluttande taket för att kunna ta sig upp och ned.

Ja, det är väl en del som skiljer i arbetarskyddet jämfört med Sverige. Jag undrar hur statistiken ser ut för arbetsplatsolyckor. För det är inte bara här det brister i skyddet.

Vid vägarbeten så är det oftast några koner och kanske några halmbalar upplagda som "skydd". Sådana fina tunga skydd som vi måste ha i Sverige har vi inte sett här.... 

Och som jag skrivit om tidigare så är man heller inte särskilt intresserad av att skydda sin hörsel. Enkla saker som hörselproppar och kåpor verkar vara väldigt svåra att få fast på öronen. 

Galet, galet, galet. Man undrar verkligen ibland om de är helt omedvetna om att utvecklingen går framåt i andra delar av världen.  

Kermit på nattligt besök

Kermit trivs fortfarande på min balkong. Här sitter han på utsidan av balkongdörren. Man kan säga att han har bra sugfötter!



Coffee & Craft

Jag har blivit inbjuden att delta i internationella träffar som ordnas av en av kyrkorna här. Det är några trevliga timmar med pyssel och kaffe. Det är just nu bara jag från Europa och i övrigt mest sydamerikanskor, men ett par kvinnor från Taiwan brukar vara med och idag dök det även upp en trevlig kvinna från Bangladesh. I och med att de flesta är från Sydamerika tolkas alla instruktioner till spanska. Så jag kanske lär mig lite spanska också!

Idag var det akrylmålning och quilting (lapptäckesteknik) på schemat. Lite mycket att försöka hinna med både och på 2½ timme, så på målningen hann jag bara med att lägga bakgrundsfärg på pannån, lägga ut konturerna av azalean som var min "modell" och fylla i bladen. Sedan var det dax att klippa och sy ihop 4x3 lappar.

Det är i alla fall trevligt och intressant att sitta och prata med dessa kvinnor. Och avkopplande att måla och sy.

Inga nya pengar här

Såg att det nu finns framme designförslag för nya svenska mynt. Tidigare i år presenterades ju nya sedlar. Här i USA har man inga sådana tankar vad det verkar. I alla fall inga stora förändringar verkar ske över tiden. Det är sig väldigt likt på pengasidan som när jag var i USA första gången för snart 20 år sedan. Man har t.o.m kvar 1 cents mynten (penny) som är värda 6-7 öre. De är verkligen bara i vägen i plånboken!

Annars så har man följande sedlar:

$ 1, 5, 10 och 20 som man ser i handeln. Även $ 50 och 100 finns, men vi har inte sett några.

Och mynten:

1 c (penny), 5 c (nickel), 10 c (dime) och 25 c (quarter). Det ska även finnas halfdollar och dollar coins, men det har vi inte heller sett några.

Ock så kan man förstås betala med check. När gjorde vi det sist i Sverige? Jag vet att jag haft ett checkhäfte i mitt liv. Det måste ha varit i början av 90-talet. Men här är det ett vanligt och aldeledes gångbart betalningssätt. Ofta mer gångbart än kreditkort.

Prärievargen jagar i skymningen

Foto från Wikipedia,
fotograf Rebecca Richardsson

Dagens kvällspromenad fick en oväntat fin avslutning med två prärievargar (coyote) som jagade på ängen intill bostadsområdet. De sprang till skogsbrynet när jag kom ut på ängen, men stannade sedan och tittade på mig. Och jag på dem. De stod stilla medans jag försiktigt närmade mig. Kom så nära som ca 40 m innan de gick in ett stycke i skogen, stannade en stund till och sedan försvann.

De är lite större än rävar, men inte lika stora som våra vargar. Gråbruna i pälsen, på bilden som jag lånat. Vackra, graciösa djur.

Nationalsång

Idag var jag i skolan hela dagen, på bokmässan jag skriver om på bokbloggen http://bocker-emellan.blogspot.com/2012/09/bookfair.html. Då upptäckte jag vad "Morning work" på schemat innebär. Det är en intern "TV-sändning" som visas på alla smartboards i klassrummen där det ges information till alla, som t ex vilken mat som serveras i matsalen. Det hela avslutas med nationalsången och välsingnelse av USAs och Georgias flaggor. Alla står upp med höger hand på hjärtat.

Det är ju förstås väldigt smidigt att kunna komma ut med information till alla, men kan ni tänka er att inleda dagen med att sjunga nationalsången och hylla den Svenska fanan, och kanske även EUs? Björn och jag pratade om detta på hemvägen från skolan och han konstaterade att han nu kan USAs nationalsång, men inte den svenska. Lite märkligt faktiskt! Men man är otroligt mycket mer stolt över sitt land här än vad vi är i Sverige, där det ju har blivit förknippat med främlingsfientlighet att hylla fanan. Här är man skum om man INTE kan nationalsången. Omvända perspektiv!  

Alla dessa insamlingar

Skolgången är gratis om man går i en allmän skola. Men ändå är det inte helt gratis. Skolluncherna kostar en slant och sedan är det dessa ständigt återkommande insamlingar och försäljning av olika saker. Förra veckan var det glass för $2, där $1 gick till skolan. Det var även vykort med inbetalningskort till skolan som man skulle skicka till släktingar och vänner och be om stöd till inköp av datorer. Den som var duktig och skickade ut många kort fick en t-shirt och möjlighet att vinna en semesterresa till Florida. Denna vecka är det bokmässa, som jag skrivit om på http://bocker-emellan.blogspot.com/2012/09/bookfair.html .

Nu vet jag inte hur stor del av skolans budget som är beroende av insamlade medel. Kanske är det bara det där "lilla extra", men det måste ju även bli rätt stora skillnader mellan skolor i välbärgade områden och mindre välbärgade områden.

Naturligtvis är det frivilligt att bidra med pengar, men hur känns det för de som verkligen inte har råd?

Svinga sig i lianer

I skogen utanför lägenheten kan man svinga sig i lianerna!

Svalka

Idag var det svalt när vi vaknade. En helt ny känsla här. Men efterlängtad! En lätt bris som tycks ha blåst bort fuktigheten och den tryckande värmen. Men termometern visade ändå över +25C kl 8.30. Så det var ju inte direkt kallt. Men som svensk sommar (dock inte 2012 års modell). Björn och jag tog cyklarna bakpå bilen och åkte till Flat Rock Park och cyklade någon timme. Skönt att kunna röra sig utan att flyta bort! Det var gott om annat folk och hundar i parken också. Bland annat många som spelade Disc Golf (alltså med frisbee).

Och på kvällen blev det en skön grillstund vid poolen.

Solros!

I våras planterades solrosfrön i skolan. Björns planta fick flytta till farmor, men den mådde inte bra i den våta sommaren och tynade bort. Men vi hade med oss några frön hit som vi planterade i mitten av juli. Det har sett lite tanigt ut (För varmt? För sent planterad?), men nu har en faktiskt slagit ut. Hur har det gått för er andra i klassen? 

Glödlampor

Jaha, det går inte längre att köpa glödlampor i Sverige? Det har ju tagit några år att fasa över till andra alternativ. Jag kan säga att här har det knappt börjat, om det ens finns någon ambition att göra det. De lampor som ingår i hyran av lägenheten är alla försedda med gamla hederliga frostade glödlampor. Förvånande? Nej, väldigt typiskt USA. De är liksom så många att de kan göra vad de vill och ingen annan kan ju komma och säga att de måste skärpa sig. Men man har allt lust att visa dem vad vi gör för miljön i andra länder. Både i smått och stort.

Telefonsamtal

För vilken gång i ordningen rusar jag till telefonen för att svara? Kanske kommer Håkan hem tidigare än han trodde idag? Men nej, det är bara automatrösten som ringer igen. Hi, this is Mitt Romney. It's time for a change........ Meddelandet avslutas med önskan om stöd för valkampanjen. With just 4 dollars you can make a change. Tror inte det. Inte den här gången heller. Lägger på. Det märks att valkampanjerna har kommit igång på allvar nu. Jag tror att detta var tredje "samtalet" denna veckan. Intressant metod för att värva röster. Inget man varit med om i Sverige ännu i alla fall.

Annars är det ju oftare telefonbolag eller liknande som ringer för att kränga abonnemang, något som vi ju är måttligt intresserade av. Undrar om det går att anmäla sig till "NIX telefoni" här också för att slippa försäljare och kampanjsamtal.....

Björn slukar böcker....

Lite om de böcker som Björn läser finns på bokbloggen.

http://bocker-emellan.blogspot.com/2012/09/nate-great-av-majorie-sharmat.html

Gräsligt vackert

Nu är gräsen som vackrast i trädgårdsanläggningarna, bilder från Botaniska trädgården.

Låga. Tuvor. Lurviga. Höga. Randiga. Blåa. Enkla. Gröna. Mattor. Gula. Superhöga. Ridåer. Plymer. Röda. Strama. Sofistikerade. Effektfulla.