Tack för oss!

Nu är hela "flocken" hemma i Smedsbo igen, på vår lilla gård i ett snöigt och vackert Dalarna. Håkan kom hem i onsdags och vi andra (Susanna, Björn, hunden Tilja och katten Sotis) har varit hemma i fem veckor. Vi här hemma har liksom haft fullt upp med vardagen med skola och jobb. På helgerna har vi rest en hel del och träffat familj och vänner. Så vi har tyvärr inte hunnit med att hålla bloggen vid liv. Och för Håkan, kvar ensam i USA, så var det inte lika lätt att skriva inlägg. Han har dock skrivit några på sin egen blogg Fighting Biscuit där han bland annat summerar sin kurs.

Med detta inlägg vill jag summera intrycken så här efteråt. Det var ett roligt och oväntat äventyr för HELA familjen, vilket gav hela resan en annan dimension. Otroligt intressant att se USA "från insidan". Det har definitivt gett oss ett annat perspektiv på USA, och på Europa. Dessutom har vi gett Björn chansen att erövra ett nytt språk, vilket kommer att vara värdefullt framöver. Även vi vuxna har förstås förbättrat engelskan, främst Håkan som varit i mer kontakt med folk än mig, som vissa dagar mest varit hemma.

Vi saknar förstås de vänner vi lärde känna i Columbus, och det är sorgligt att tänka att de flesta av dem kommer vi troligen inte att träffa igen, även om vi försöker hålla kontakten. Och visst saknar vi detta att gå ut utan att ha mer än jeans och t-shirt... Det är ju ganska många graders temperaturskillnad. Fast vi njuter förstås av snön och kylan här i Sverige också. Inte minst för att det är så vackert! Men just på mornarna när man ska med bussen så skulle det ju gå lättare att komma ut med lite mindre kläder att ta på.... Men annars så är det bara skönt att vara hemma.

Björns kommentar till äventyret summerar också det hela bra:
"Det var jätteroligt och spännande i USA. Det var kul att prova annorlunda saker och se hur man gör på ett annorlunda sätt. Jag skulle absolut vilja göra det igen."

Och, ja, om ni funderar på att ta en chans i livet att byta miljö - GÖR DET. Det är otroligt värdefulla erfarenheter och upplevelser man får, kanske inte alltid lätta att beskriva så här i ord, men de finns med en. Särskilt roligt är det att göra detta med barn, även om det må hända gör vissa saker lite mer komplicerade också.

Tack alla ni som följt oss under året! Det blev hela 314 inlägg och vi har enligt statistiken drygt 10000 besök på sidan. Ni som vill fortsätta följa oss kan göra det på bloggen Life and landscape in Sweden . Där kommer jag att skriva på engelska, men om livet i Sverige. Dock blir det nog inte dagliga uppdateringar där..... Välkomna!

Åter i svensk skola

Björn har klarat av de första skoldagarna nu och idag hade vi möte med klassläraren om vad han lärt sig i USA och vad han missat här hemma. Grammatiken som han lärde sig under hösten har han redan haft nytta av, det gäller bara att översätta begreppen rätt till svenska så går det bra. Annars så har han förstås missat en del i SO, NO och svenska. Men det ska vi nog lyckas ta igen under de närmsta månaderna.

Björn tycker förstås att det är väldigt skönt och roligt att vara tillbaka och han, kompisarna och lärarna tycker att det känns som det bara gått några veckor sedan vi åkte. Men ändå så är det en del nya lärare och ämnen på schemat.

Björn tycker att det är toppen med uteraster, skollunch och dusch efter gympan! Självklara saker i Sverige, men inte i USA.

Ensam i USA

Håkans första inlägg på bloggen:

Ensam i stora lägenheten. Tråkigt. Tomt.
Visserligen är jag van från vårt vanliga liv hemma att vara själv ett par dar i veckan, men en hel månad... det kommer bli tufft.
Detsamma gäller väl för Susanna och Björn också. Fast det går väl anatr jag.
Planen är att studera än flitigare och träna mer. Och inte minst umgås mer med mina kursare. Det är väl nåt som jag inte varit jätte bra på när familjen har varit här. Med 12-13 timmars dagar på jobbet så vill man ju gärna hem liksom, så jag har inte riktigt orkat engagera mig i framför allt mina amerikanska kursare.
Så nu tänkte jag på allvar försöka vårda de kontakter som jag vill ha kvar i framtiden. För även om endel är lite... "lustiga" och annorlunda, så finns det en hel del killar här som är riktigt vettiga!

Svensk vardag

Så, idag började den svenska vardagen för oss. En gråtrist måndag, årets första.

Jag på gamla jobbet, men i nya fina lokaler och med en hel del nya kollegor i lunchrummet. Kul att vara tillbaka, men ändå nytt. Björn har varit på sitt kära fritis eftersom det var studiedag och alltså ingen skola idag. Så det var lite mjukstart för honom. Men i morgon är det skola....

Vi fortsätter hålla liv i bloggen tills alla är hemma igen. Förhoppningsvis rapporterar Håkan lite också från väster. Sedan hoppas jag att vi kommer igång med en blogg på engelska om vårt svenska liv, men det är än så länge på planeringsstadiet.

Äntligen tåg!

Efter en lång och en kort flygtur är det skönt att åka tåg. Tyst och fridfullt. Och eftersom Försvarsmakten bokat 1a klass är det även väldigt rymligt. Hur skönt som helst.

Hemfärden börjar

Nu är allt packat. Farväl tagna av vännerna. Bara att sätta sig i bilen mot Atlanta. 2 timmars bilresa. Flygplatsväntan. 8 tim flyg. 1 tim flygplatsväntan. 2 tim flyg. 2 tim flygplatsväntan. 1 tim tåg. Framme hos mormor och morfar. Det går väl fort?

För ett år sedan....

...var detta med ett halvår i USA en ytterst osannolik möjlighet. Håkan hade visserligen ansökt om det, men vi planerade inte för att det skulle hända. Beslut fattades på högkvarteret i slutet av januari och beslutet på hemmaplan att hela familjen skulle med fattades några veckor senare. Vi tackar dem inom Försvarsmakten som gjorde det möjligt för oss att uppleva detta. Ni som någon gång får chansen att pröva något nytt, ta den! Stort eller litet äventyr spelar ingen roll, bara man törs pröva att gå utanför sin trygga låda ett tag.

Vi är alla väldigt glada för att vi fick, och tog chansen. Vi har alla lärt oss mycket, sett mycket och fått nya vänner. Alla dagar har inte varit roliga. Alla dagar har inte varit fyllda av upplevelser. Vi har längtat hem och saknat våra vänner. Men många dagar har varit bra. Vi har haft en mycket fin tid här tillsammans.

Särskilt glada är vi för att vi har fått möjlighet att ge Björn chansen att se en annan kultur och lära sig ett nytt språk. Han har verkligen haft behållning av äventyret och vill absolut inte ha varit utan det. Trots att det var svårt med språket i början, att har varit jobbigt att vara från kompisarna, att det ibland har varit tråkigt och att den amerikanska skolan krävde rätt mycket av honom.

I morgon kväll sätter sig Björn och jag på planet mot Amsterdam för att sedan byta flyg till Stockholm på fredag eftermiddag. Vi mjuklandar hos mormor och morfar på vägen hem och kommer inte hem till gården förrän på lördag. Så det är en lång väg hem, men det känns bra. Björn och jag känner oss klara här nu. Håkan skulle också gärna följa med hem i morgon, men kursen slutar inte förrän 1 februari, så han får ha en singelmånad här.